Fortfarande ångest
Ångesten ligger fortfarande kvar i mig, trots Theralen och promenad. Den ökades ytterligare över att jag fick brev från universitetet. Jag har sökt kurser för hösten, men hade mest tänkt att gå dem utifall min sjukskrivning inte förlängdes. Nu har den inte förlängts.
Men jag orkar inte. Bara tanken på att träffa andra människor skrämmer skiten ur mig. Och att dessutom behöva prestera! Jag vet inte hur det skall överhuvudtaget gå till.
Men jag har inget val. Det är antingen att plugga eller att skaffa mig ett jobb. Och jobba... Nej, det går inte.
Jag har tusen tankar som snurrar i huvudet, jag är yr av det virrvar som min hjärna producerar. Min mage är ihopknuten av ångest och skräck. För tänk om jag misslyckas, tänk om jag blir sjukskriven igen? Och måste gå igenom denna förhatliga procedur med F-kassan en gång till? Jag tror inte att jag klarar av att leva mig igenom detta en gång till.
Läs även andra bloggares åsikter om emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline, ångest, plugga, studera, universitet, sjukskrivning, skräck
Men jag orkar inte. Bara tanken på att träffa andra människor skrämmer skiten ur mig. Och att dessutom behöva prestera! Jag vet inte hur det skall överhuvudtaget gå till.
Men jag har inget val. Det är antingen att plugga eller att skaffa mig ett jobb. Och jobba... Nej, det går inte.
Jag har tusen tankar som snurrar i huvudet, jag är yr av det virrvar som min hjärna producerar. Min mage är ihopknuten av ångest och skräck. För tänk om jag misslyckas, tänk om jag blir sjukskriven igen? Och måste gå igenom denna förhatliga procedur med F-kassan en gång till? Jag tror inte att jag klarar av att leva mig igenom detta en gång till.
/Charlyene - på bristningsgränsen
Läs även andra bloggares åsikter om emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline, ångest, plugga, studera, universitet, sjukskrivning, skräck
Kommentarer
Trackback
