charlyene against the world

Åkte in till stan för att träffa Mannen. Det är över, slut, finito. Hans beslut, inte mitt. Fast jag förstår. Om inget annat så är jag fucking jävla förstående. Fattar att han inte orkar, inte klarar en relation. Fattar att han måste fokusera på att hålla sig nykter. Det är livsviktigt. Men det är tungt. Så jävla tungt att jag vet inte om all Theralen i världen kommer att hjälpa mig. Hur tar man sig igenom hjärtats sorg? Jag är ju fortfarande kär. Det är ett faktum som inte ändras av att han sitter där med sina bruna ögon och förklarar för mig att han gillar mig, men...

Jag fick iallafall ett avslut.


Läs även andra bloggares åsikter om relation, relationer, kärlek, uppbrott, avslut, göra slut, ensamhet, sorg