Vill inte *charlyene, fyra år gammal, stampar i golvet*
Igår kunde jag inte sova (som vanligt). Slocknade tillsist halv sex, med mardrömmar som trängde sig ner i min hals. Vaknade halv 11 och sedan dess har jag bara legat och grinat. Eller ja, jag kan ju inte gråta, inte så som jag grät för ett år sedan. Men det har kommit några tårar och jag har legat och dragit efter andan sådär häftigt som man gör ibland när man gråter.
Men det har inte varit skönt. Ångesten ligger fortfarande som en klump i magen. Idag skall jag till sjukgymnasten och göra mina töntiga rörelser och förmodligen bli förbannad på henne för att hon säger saker som jag varken vill höra eller håller med om. Som att "det är bara så det är". Det finns inget "det är bara så det är", i min värld. Allt måste rationaliseras och förklaras. Men hon fattar inte att om jag inte har ett skäl så lägger jag av. Hon försöker tvinga mig in i ett perspektiv som jag inte kan ge skäl till. Samtidigt som hon är hurtig. Jag avskur hurtiga människor.
Men det har inte varit skönt. Ångesten ligger fortfarande som en klump i magen. Idag skall jag till sjukgymnasten och göra mina töntiga rörelser och förmodligen bli förbannad på henne för att hon säger saker som jag varken vill höra eller håller med om. Som att "det är bara så det är". Det finns inget "det är bara så det är", i min värld. Allt måste rationaliseras och förklaras. Men hon fattar inte att om jag inte har ett skäl så lägger jag av. Hon försöker tvinga mig in i ett perspektiv som jag inte kan ge skäl till. Samtidigt som hon är hurtig. Jag avskur hurtiga människor.
Kommentarer
Trackback
