sömn och ångest
Jag har för en gångs skull lyckats sova. Visserligen med hjälp av piller, men det var ändock sömn. Mardrömmarna kom och gick, trodde ett tag att jag skulle dö av hjärtattack när jag fick hjärtklappning och panik under natten, men jag lyckades ta mig igenom det.
Vad jag dock inte lyckades med var att ta mig till skolan. Ännu en missad föreläsning, och detta är bara första veckan. Jag måste erkänna att jag är helt hysteriskt duktig på att ge mig själv ångest.
Skall träffa psykiatrikern idag. Vet inte vad jag skall säga. Vet inte hur jag skall förklara hur jag mår, och hon ställer aldrig rätt sorts frågor. Det är som om hon inte kan förstå vad som är viktigt. Och jag kan inte förklara.
Jag vill bara kräkas och sedan skära sönder mitt ben. Armarna skall jag undvika att skära i, för det är så svårt att följa ärren där. Men låren är enkelt att täcka över, eller hur? That's my new spot.
Vad jag dock inte lyckades med var att ta mig till skolan. Ännu en missad föreläsning, och detta är bara första veckan. Jag måste erkänna att jag är helt hysteriskt duktig på att ge mig själv ångest.
Skall träffa psykiatrikern idag. Vet inte vad jag skall säga. Vet inte hur jag skall förklara hur jag mår, och hon ställer aldrig rätt sorts frågor. Det är som om hon inte kan förstå vad som är viktigt. Och jag kan inte förklara.
Jag vill bara kräkas och sedan skära sönder mitt ben. Armarna skall jag undvika att skära i, för det är så svårt att följa ärren där. Men låren är enkelt att täcka över, eller hur? That's my new spot.
Kommentarer
Trackback
