Min sömn i cykler
Utsättningssymtomen efter Sertralin:et har börjat ge med sig. Visst gungar marken ibland, men jag tror inte längre att jag kommer att svinna var femte minut. Det känns skönt. En annan sak som är skönt är att jag uppenbarligen kan ta Zolpidem-pillren igen, vilket gör att jag kanske, kanske, kanske (hoppas, hoppas, hoppas) kan få en lite mer normal dygnsrytm.
Uta insomningstabletter går mina sömnsvårigheter i cykler.
Det börjar med några dagar av "normal" sömn, dvs nio timmar, inte jättemycket mardrömmar och uppvaknanden på natten, och jag tar mig ur sängen när klockan ringer.
Så går det nedåt. Jag stannar uppe allt längre om nätterna, och sover allt längre om morgonarna. Jag kan inte vakna när klockan ringer, och det spelar ingen roll om jag så har tre väckarklockor som alla står minst tre meter från sängen så att jag måste gå upp när de piper - jag kommer ändå inte upp. Oftast minns jag inte ens att jag har stängt av dem.
Så skärper jag mig - i ett par dagar. Vänder rätt på dygnet och gör som "man ska".
Så kommer den värsta fasen: JAG KAN INTE SOVA! Vrider och vänder på mig, går upp, gör annat, kan fortfarande inte sova, sover mikrosömn, är jättetrött, drömmer mardrömmar, vaknar efter bara några få timmars sömn och är helt utmattad, men kan inte somna om.
Så ger jag tillslut upp. Tänker: Nu gör jag vadsomhelst bara jag får sova. Och då brukar det vända tillbaka till att vända på dygnet, sova abnormt länge, inte kunna vakna.
Så lyckas jag sova normalt i några dagar, max en vecka.
Så går det... Runt, runt, runt... Och jag mår inte bra av att aldrig få ordning på mitt liv.
Så jag är jäkligt glad att jag inte längre mår illa av Zolpidem.
Uta insomningstabletter går mina sömnsvårigheter i cykler.
Det börjar med några dagar av "normal" sömn, dvs nio timmar, inte jättemycket mardrömmar och uppvaknanden på natten, och jag tar mig ur sängen när klockan ringer.
Så går det nedåt. Jag stannar uppe allt längre om nätterna, och sover allt längre om morgonarna. Jag kan inte vakna när klockan ringer, och det spelar ingen roll om jag så har tre väckarklockor som alla står minst tre meter från sängen så att jag måste gå upp när de piper - jag kommer ändå inte upp. Oftast minns jag inte ens att jag har stängt av dem.
Så skärper jag mig - i ett par dagar. Vänder rätt på dygnet och gör som "man ska".
Så kommer den värsta fasen: JAG KAN INTE SOVA! Vrider och vänder på mig, går upp, gör annat, kan fortfarande inte sova, sover mikrosömn, är jättetrött, drömmer mardrömmar, vaknar efter bara några få timmars sömn och är helt utmattad, men kan inte somna om.
Så ger jag tillslut upp. Tänker: Nu gör jag vadsomhelst bara jag får sova. Och då brukar det vända tillbaka till att vända på dygnet, sova abnormt länge, inte kunna vakna.
Så lyckas jag sova normalt i några dagar, max en vecka.
Så går det... Runt, runt, runt... Och jag mår inte bra av att aldrig få ordning på mitt liv.
Så jag är jäkligt glad att jag inte längre mår illa av Zolpidem.
Kommentarer
Trackback
