Inte riktigt människa

Blogg.se har uppenbarligen strulat en del. Har inte kunnat logga in på ett par dagar nu. Men nu verkar det funka igen, and I'm back om track!

Min sjukskrivning är över och jag har börjat plugga igen. Igår var det introduktion för kursen Genus, släktskap och miljö i förändring. Jag har aldrig läst varken antropologi eller globala studier tidigare, så detta kan bli intressant. Dock känner jag redan nu hur tröttheten kryper över mig. Jag gick på introduktionen och registrerade mig igår, men orkade inte sitta där i två timmar till för den första föreläsningen så jag åkte hem. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig.

Jag borde öppna böckerna och börja läsa idag, men jag tar mig aldrig längre än 10 meningar. Jag som ÄLSKAR böcker! Jag som ÄLSKAR att läsa. Nu kan jag knappt läsa en notis i Metro. Jag känner mig helt enkelt inte som mig själv. Fast det är ju ett genomgående tema för mig just nu. Jag känner mig varken som mig själv eller ens som en riktig människa.

Om jag inte är människa, vad är jag då? Jag vet inte. Fel, mestadels. Som om något i mig har gått så snett att jag inte kan räddas. Som om människorna omkring mig bär på någon hemlighet som jag inte förstår. Hemligheten till livet. Till hur man lever. Till hur man andas.

Samtidigt förstår jag inte hur någon kan gå genom livet och inte ifrågasätta varför man överhuvudtaget existerar. Finns det något skäl till att just du lever? Eller går du bara genom livet och antar att det är en rättighet? En rättighet du har bara för att du råkar ha blivit född.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0