En inte alls rolig insikt
Jag fick träffa läkaren runt halv elva imorse. Vi pratade inte så länge, men vi tog upp vissa ämnen, som exempelvis emotionellt instabil personlighetsstörning (förut kallad borderline) och en annan sjukdom som ofta följer på den förstnämnda, nämligen ADHD. Jag är inte alls säker på att jag har ADHD i någon form, och jag är inte lika säker på att jag har borderline som jag var igår, även om det kanske är troligt.
Det är troligt, för jag kom till en inte alls rolig insikt imorse: Jag internaliserar sjukdomar (något som är mycket vanligt hos borderline-patienter). Säger någon att jag har depression förstärker jag mina depressiva drag. Säger någon att jag är bipolär agerar jag så som jag tror att en bipolär människa skulle ha gjort. Och så vidare? Jag gör det för att jag är manipulativ och söker uppmärksamhet. För uppmärksamheten är det som dövar den ständiga tomhetskänslan jag har. Det är inte roligt att komma till den insikten alls, men jag tror att den var nödvändig.
Det jag måste göra nu är att först ?ta tag? i mitt liv, dvs inte bara strunta i saker som känns tråkiga, tex städa. Jag måste grabba tag i livet med båda händerna och hålla mig fast vid det, hålla mig fast vid en vardag. Jag får heller inte trissa upp mig så som jag kan göra, så som jag gjorde igår. Om något går snett skall jag försöka lösa det, kan jag inte det får jag ändå inte gå upp i ett förhöjt stämningsläge där jag känner att jag inte kan kontrollera mig själv. Impulserna måste stoppas INNAN de kommer fram. Hur detta skall gå till vet jag inte riktigt. Men jag måste sätta mig ner och fundera ut en färdig plan. Och jag MÅSTE sluta skära mig själv. Linda plockade upp några saker i min lägenhet igår, saker som jag skulle behöva om jag hade stannat längre, men hon tog även med sig rakbladen. Det är lika bra. Jag SKALL inte köpa nya.
Jag skall alltså: ta tag i mitt liv, sluta stissa upp mig själv, göra en REALISTISK handlingsplan och FÖRSÖKA följa den, sluta skära mig, men även gå ner till så lite mediciner som möjligt, eftersom mediciner och förstärker känslan av att vara ?ett psykfall?. Propavan och Atarax är okej, om jag skulle få en ?bra? antidepressiv medicin skulle det också vara okej. Men inget mer. Annars får jag ta mig fan klara mig!
Jag fick en ny medicin på psyket som skall verka mot depressionen i mig. Den heter Mirtazapin, och är till skillnad från Sertralin inte ett SSRI-perparat (serotoninåterupptagshämmare). Jag tänker dock inte ta den, trots jag var och hämtade ut den idag. Dels vill jag inte äta piller, dels är en av de vanligaste biverkningarna viktuppgång, och jag vill VERKLIGEN inte gå upp i vikt. Jag väger redan tillräckligt mycket som jag gör. En annan vanlig biverkning är också ökat aptit, och jag HATAR att laga mat. Så? Nu kommer jag att vara barnslig och säga nej, tack.
Det är troligt, för jag kom till en inte alls rolig insikt imorse: Jag internaliserar sjukdomar (något som är mycket vanligt hos borderline-patienter). Säger någon att jag har depression förstärker jag mina depressiva drag. Säger någon att jag är bipolär agerar jag så som jag tror att en bipolär människa skulle ha gjort. Och så vidare? Jag gör det för att jag är manipulativ och söker uppmärksamhet. För uppmärksamheten är det som dövar den ständiga tomhetskänslan jag har. Det är inte roligt att komma till den insikten alls, men jag tror att den var nödvändig.
Det jag måste göra nu är att först ?ta tag? i mitt liv, dvs inte bara strunta i saker som känns tråkiga, tex städa. Jag måste grabba tag i livet med båda händerna och hålla mig fast vid det, hålla mig fast vid en vardag. Jag får heller inte trissa upp mig så som jag kan göra, så som jag gjorde igår. Om något går snett skall jag försöka lösa det, kan jag inte det får jag ändå inte gå upp i ett förhöjt stämningsläge där jag känner att jag inte kan kontrollera mig själv. Impulserna måste stoppas INNAN de kommer fram. Hur detta skall gå till vet jag inte riktigt. Men jag måste sätta mig ner och fundera ut en färdig plan. Och jag MÅSTE sluta skära mig själv. Linda plockade upp några saker i min lägenhet igår, saker som jag skulle behöva om jag hade stannat längre, men hon tog även med sig rakbladen. Det är lika bra. Jag SKALL inte köpa nya.
Jag skall alltså: ta tag i mitt liv, sluta stissa upp mig själv, göra en REALISTISK handlingsplan och FÖRSÖKA följa den, sluta skära mig, men även gå ner till så lite mediciner som möjligt, eftersom mediciner och förstärker känslan av att vara ?ett psykfall?. Propavan och Atarax är okej, om jag skulle få en ?bra? antidepressiv medicin skulle det också vara okej. Men inget mer. Annars får jag ta mig fan klara mig!
Jag fick en ny medicin på psyket som skall verka mot depressionen i mig. Den heter Mirtazapin, och är till skillnad från Sertralin inte ett SSRI-perparat (serotoninåterupptagshämmare). Jag tänker dock inte ta den, trots jag var och hämtade ut den idag. Dels vill jag inte äta piller, dels är en av de vanligaste biverkningarna viktuppgång, och jag vill VERKLIGEN inte gå upp i vikt. Jag väger redan tillräckligt mycket som jag gör. En annan vanlig biverkning är också ökat aptit, och jag HATAR att laga mat. Så? Nu kommer jag att vara barnslig och säga nej, tack.
Kommentarer
Trackback
