Börjar jag må bättre?
Men nu kan jag inte planera för något, känns det som. Jag har ingen aning om jag kommer att krascha idag, imorgon eller nästa vecka. Jag har ingen aning om imorgon är dagen då jag kan koncentrera mig eller dagen då jag bara stirrar in i väggen. Jag går på ständig helspänn i väntan på en dålig dag.
Är det ett tecken på att jag börjar må bättre? Att allt inte är jämngrått och att jag kan se skillnaden?
ta tillvara på de stunder då det känns bättre, efter ett tag blir de fler och fler. men det är jobbigt när det svänger mkt. men det gör ju det innan det blir stabilare.
nozinan är en neuroleptika som, iaf jag, blev däckad på och hjälpte mig att sova när det var svårt.
Min terapeut säjer att det är bra att man känner av svängningarna. Det är en del av vägen upp.
Ställ inte så höga krav på dej själv. Man behöver inte planera så mycket. Ta vara på dina bra stunder och gör det du orkar då. Dessutom får man faktiskt be om hjälp. Exempelvis har min mamma kommit hit och diskat och tvättat åt mej, när jag själv inte orkat.
Jag tror på dej. Kämpa vidare!
Till Maria:
Det är ju faktiskt ganska skönt att överhuvudtaget ha några "bra" stunder, och att allt inte är bara totalt jämnlikt. :-)
Till Vingklippt:
Tyvärr är jag nog sådan att jag ställer rätt högra krav på mig själv. Det är en del av mitt problem... Men tack för din uppmuntran!
