charlyene against the world

Inom psykodynamisk terapi ses borderlinesyndromet som en överlevnadsstrategi. Det handlar om att leva så nära döden som möjligt - utan att dö. Det handlar också om att överleva. Att överleva ännu en dag. Hotet om separation och förintelse vilar tungt på borderlinemänniskans axlar. Hon tror sig enbart finnas till genom en annan människa. Därför blir varje separation ångestfylld och ett incitament till utagerande för att undgå tomhet, kaos och förvirring. De flesta av dem har inte ord för att beskriva hur det känns inombords. Bristen blir till ångest och rädsla, ibland så stark att den leder till självdestruktiva handlingar. Samtidigt, enligt psykodynamisk teori, är självskadan meningsbärande, ett språk som klienten talar för att kommunicera en djupare liggande inre problematik.

Källa: Närsjukvården i centrala Östergötland

(Okej, jag vet att jag tjatar om borderline, men jag kan inte släppa det.)


Anser jag att jag lever genom en annan människa? Inte nu. Därför är jag meningslös. Men visst. Jag anpassar mig alltid efter någon annan, ändrar tider, struntar i mig själv etc. Vänner, familj, vad som helst. Och de få gånger jag har varit i en relation har jag deifnitivt gjort det. Det är ingen trevlig insikt....