Graviditet-tankar
Tildus är ju (som ni säkert känner till) gravid. Och förutom alla praktiska saker som detta innebär, så har det även producerat underliga tankar i mitt huvud - nu senast i form av en dröm.
Jag minns inte mycket av den, mer än att jag är gravid, och har fått värkar. Det är alltså dags för barnets att födas och jag är ganska rädd, mest för smärtan. Jag befinner mig i ett rum med trägolv, av det där gammaldags, obehandlade slaget. På golvet står även en underlig träställning, som består av två långa trälängor, mellan vilka jag skall lägga mig. Det finns två andra kvinnor i rummet - den ena känner mig mellan benen, varpå den andra säger: "vi skall nog kunna rädda det här barnet om vi bara lyckas vända på det" (och fram till den här punkten har jag inte ens vetat att något var fel) och den första svarar: "hmm, det tror jag inte". Det är allt jag minns.
Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka en dröm som denna. Har jag något undermedvetet som ligger och gnager i mig, eller är det bara så att drömmen har kommit fram ur Tildus "omständigheter" som det så "fint" heter???
Annars har en del andra graviditet-relaterade tankar kommit fram på sistone. Inte frågan om jag vill ha barn eller ej, jag är fortfarande inte alls tilltalad av tanken på en mini-Charly som springer omkring. Jag är alldeles för självisk för det, och orkar inte med saker som stör mig och min individualitet.
Men jag undrar hur det känns att vara gravid. Hur känns det att ha något som växer i ens mage? Jag har varit gravid en gång - gjorde abort och har aldrig ångrat det. Allt jag minns av denna korta graviditet var illamående. Jävligt störande. Men hur känns det att ha något i sig som inte är helt och hållet en själv? Jag kan inte ens föreställa mig.
Jag minns inte mycket av den, mer än att jag är gravid, och har fått värkar. Det är alltså dags för barnets att födas och jag är ganska rädd, mest för smärtan. Jag befinner mig i ett rum med trägolv, av det där gammaldags, obehandlade slaget. På golvet står även en underlig träställning, som består av två långa trälängor, mellan vilka jag skall lägga mig. Det finns två andra kvinnor i rummet - den ena känner mig mellan benen, varpå den andra säger: "vi skall nog kunna rädda det här barnet om vi bara lyckas vända på det" (och fram till den här punkten har jag inte ens vetat att något var fel) och den första svarar: "hmm, det tror jag inte". Det är allt jag minns.
Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka en dröm som denna. Har jag något undermedvetet som ligger och gnager i mig, eller är det bara så att drömmen har kommit fram ur Tildus "omständigheter" som det så "fint" heter???
Annars har en del andra graviditet-relaterade tankar kommit fram på sistone. Inte frågan om jag vill ha barn eller ej, jag är fortfarande inte alls tilltalad av tanken på en mini-Charly som springer omkring. Jag är alldeles för självisk för det, och orkar inte med saker som stör mig och min individualitet.
Men jag undrar hur det känns att vara gravid. Hur känns det att ha något som växer i ens mage? Jag har varit gravid en gång - gjorde abort och har aldrig ångrat det. Allt jag minns av denna korta graviditet var illamående. Jävligt störande. Men hur känns det att ha något i sig som inte är helt och hållet en själv? Jag kan inte ens föreställa mig.
Kommentarer
Trackback
