charlyene against the world

Tildus är nere. Och jag vet inte hur jag skall hjälpa henne. Jag vet inte ens om jag kan. Jag känner mig jävligt elak som inte gör mer för henne, men jag vet faktiskt inte vad jag skall göra.

Andra dagen i skolan. Jag är redan trött. Jag är inte gjord för dagtid. Så är det bara. Och alla dessa korkade uppgifter som måste göras, och alla dessa idiotiska seminarier som är obligatoriska... Avsky, avsky, avsky....

Men det är lite roligt också!