Stiltje

Ännu en dag har blivit till kväll.
Och försvunnit.
Ännu en dag har sällat sig till dåtid.
Och blivit till ett minne blott.
Jag kan inte rida på minnets strömmar längre,
de för mig till platser jag aldrig har sett.
Därför blickar jag, likt ett fyrtorn,
mot fjärran där jag hoppas att få se framtiden.
Ljus eller mörk, stormig eller lugn -
det spelar ingen roll.
Jag skulle kunna dö för att få något annat än stiltje.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0