Hemmafruar
Hemmafru. Smaka på ordet. Är det gott? Knappast. Inte i min värld iallafall. En fru är en kvinna som är gift. Och i vår heteronormativa värld är hon gift med en man. Så en fru är en kvinna som är gift med en man. Och hon är hemma. Vad gör hon då där hemma? Tar hand om hus och barn (i alla fall enligt kärnfamiljsnormen) och mat medan mannen jobbar. Så ser hemmafru-idealet ut. Hon tar hand om det som mannen inte hinner, för att han skall jobba ihop pengarna som skall användas till att betala denna "idyll".
Vad är den manliga motsvarigheten till hemmafru? Oftast benämns de hemmapappa. De är alltså inte hemmamake, utan är hemma för sina barns skull. Som om det vore något speciellt med det. Och ofta är de mestadels hemma när barnen är små, inte som hemmafruarna som är hemma under en mycket längre tid. Så hemmapappa är inte riktigt samma sak. Men vem har hört talas om en hemmamake? Eller ens en hemmaman? Det finns dock ett ord för sådana. De kallas arbetslösa.
Och naturligtvis är hela den ovanstående diskussionen full av idiotiska, förtryckande utlägg. Heteronormativitet, kärnfamiljsnormativitet, parnormer och tvåkönsnormer.
Jag är väldigt ambivalent inställd till människor som är hemma med barn. Jag anser att dagis är viktigt för socialiseringen. Jag anser också att familjen är viktigare än dagis. Jag tycker inte att kvinnor skall bli fångar i sina hem (vilket jag anser att hemmafruarna är).
Samtidigt är det ett arbete att vara hemma med barn (eller "bara" ta hand om ett hem). Det tar många timmar att hålla det rent, snyggt osv. Det tar många timmar att ge sina barn en meningsfull vardag.
Jag tycker dock inte att man skall behöva lönearbeta.
Marx talade om att man måste bli allt det som man har potential att bli, och att lönearbete (löneslaveri) och kapitalism alienerar oss från oss själva, arbetet, andra människor och omvärlden. Jag håller med honom.
Slutsats: Förvirring.
Vad är den manliga motsvarigheten till hemmafru? Oftast benämns de hemmapappa. De är alltså inte hemmamake, utan är hemma för sina barns skull. Som om det vore något speciellt med det. Och ofta är de mestadels hemma när barnen är små, inte som hemmafruarna som är hemma under en mycket längre tid. Så hemmapappa är inte riktigt samma sak. Men vem har hört talas om en hemmamake? Eller ens en hemmaman? Det finns dock ett ord för sådana. De kallas arbetslösa.
Och naturligtvis är hela den ovanstående diskussionen full av idiotiska, förtryckande utlägg. Heteronormativitet, kärnfamiljsnormativitet, parnormer och tvåkönsnormer.
Jag är väldigt ambivalent inställd till människor som är hemma med barn. Jag anser att dagis är viktigt för socialiseringen. Jag anser också att familjen är viktigare än dagis. Jag tycker inte att kvinnor skall bli fångar i sina hem (vilket jag anser att hemmafruarna är).
Samtidigt är det ett arbete att vara hemma med barn (eller "bara" ta hand om ett hem). Det tar många timmar att hålla det rent, snyggt osv. Det tar många timmar att ge sina barn en meningsfull vardag.
Jag tycker dock inte att man skall behöva lönearbeta.
Marx talade om att man måste bli allt det som man har potential att bli, och att lönearbete (löneslaveri) och kapitalism alienerar oss från oss själva, arbetet, andra människor och omvärlden. Jag håller med honom.
Slutsats: Förvirring.
Kommentarer
Trackback
