Forget me not?

Satt och kollade på ett prgram igår om en man som hade tappat minnet. Inte pga skada, utan pga trauma. Hans hjärna hade helt enkelt stängt av den delen, för det blev för jobbigt för honom.

Och jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att vakna upp en dag och inte minnas - vem man är, vem ens familj är, ens vänner, ens favoritmat osv... Skulle man orka (som mannen i programet) att börja om på nytt, se det som en ny chans att förändra sig och bli den som man vill vara?

Eller skulle det bara vara så skrämmande att man skulle stänga av igen? Glömma bort allt - om och om och om igen?

Det mest fantastiska i programmet var när han för "första gången" badade i havet. Han visste att han kunde simma, men han visste inte hur det kändes att vara omsluten av vatten... Men han upptäckte det på nytt - och älskade det.

Skulle det vara en välsignelse att få börja om? Ibland önskar jag att jag kunde det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0