Allt närmare...

Det känns som om vardagen kryper allt närmare. Och den är ett ständigt problem. Inte nog med att man måste ta sig ur sängen i vettig tid på morgonen, man måste också göra något annat än att dricka kaffe och dagdrömma.

Var och betalade min kåravgift idag. 230 spänn fattigare för något som jag inte har frågat efter! Så jävla trött på skiten...

Så jag lyssnar på LONDON CALLING på repeat, och ignorerar världen idag. Och jag känner faktiskt att det är lite tråkigt att Joe Strummer är död. Även om det hände för några år sedan. Det är en större förlust än Bergman. Långt större!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0