Förståelse
Jag önskar att jag vore teoretisk fysiker. Det gör jag faktiskt. Jag önskar att jag kunde sitta och pilla med data och räkna ut hur universum fungerar. Och sedan gå hem och lägga mig och sova sött. Det finns vissa problem dock, speciellt ett: Jag förstår inte matte.
Grundskolematten, visst. Den är logisk och inte alltför abstrakt. Men efter matte A på gymnasienivå - då är jag körd. Totalt körd. Jag kan lära mig det, visst, bara jag får tillräckligt med tid på mig. Men jag förstår inte vad det är som jag egentligen håller på med.
Och det är mycket som är uppbyggt på matte. Fysik, ekonomi, massor av saker som jag skulle vilja kunna förstå, men inte gör. Jag förstår inte ekonomi. Jag förstår oftast tankarna bakom, men såfort jag ser en ekvation vänder jag blad.
Så varför vill jag då förstå sådana saker? Teoretisk fysik vill jag förstå helt enkelt för att jag vill förstå vad det är som gör att vi egentligen har ett universum och hur det fungerar. Var det bara en slump? Eller finns gud med i spelet? (Jag är agnostiker, så jag behöver bli ganska väl övertygad om en gudomlig existens innan jag skulle acceptera det.) Vad är ett svart hål och fyller de någon funktion?
Inom sociologin, det ämne som jag just nu väljer att spendera en del tid åt, verkar det som om att vara funktionalist, det är som att bli spottad på varje morgon. Och jag förstår det. Jag gör verkligen det. Varför förklara fenomen genom att säga att de är funktionella? Men samtidigt gillar jag det. Tänk så enkelt allting vore om allting fanns bara för att det fyllde en funktion!
Jag vill föstå ekonomi för att det är en stor del av världen, av våra liv. Och det känns som om det är någonting som man borde förstå. Jag menar, jag handlar saker nästan varje dag, borde jag då inte förstå vad det är som egentligen händer när massor av människor gör samma sak?
Jag vill förstå konsekevenserna av industrialiseringen. Jag vill förstå världen och människan och mig själv.
Gör det mig till lite konstig sådär? De flesta människor som jag känner brukar inrikta sig på att förstå en sak, oftast klass och det som rör sig däromkring. (Jag umgås för mycket med vänstermuppar, jag vet...) Men jag vill förstå ALLT!!! Precis allt. Tyvärr har jag inte förmåga nog att förstå allt. Tyvärr har jag inte intresse nog att förstå allt, och det kan låta inkonsekvent, men tänk såhär: Jag vill förstå allt, men jag vill inte behöva lära mig det.
Det finns ett antal saker som jag vill lära mig: hur samhället fungerar, hur människan fungerar osv, medan det finns andra som jag bara vill kunna: matlagning är en sådan sak. Jag tycker inte om att laga mat. Det är långtråkigt och jag bryr mig inte så mycket om vad det är jag äter egentligen.
Så vad skall man göra? Tar jag livet av mig har jag säkert bara bekräftat Durheims tes om att jag har avskärmat mig från samhället. Alienation och allt det där, fast det var Marx, fast det hänger ju ihop. Allting hänger ihop. Och jag blir sakta men säkert alltmer galen.
Grundskolematten, visst. Den är logisk och inte alltför abstrakt. Men efter matte A på gymnasienivå - då är jag körd. Totalt körd. Jag kan lära mig det, visst, bara jag får tillräckligt med tid på mig. Men jag förstår inte vad det är som jag egentligen håller på med.
Och det är mycket som är uppbyggt på matte. Fysik, ekonomi, massor av saker som jag skulle vilja kunna förstå, men inte gör. Jag förstår inte ekonomi. Jag förstår oftast tankarna bakom, men såfort jag ser en ekvation vänder jag blad.
Så varför vill jag då förstå sådana saker? Teoretisk fysik vill jag förstå helt enkelt för att jag vill förstå vad det är som gör att vi egentligen har ett universum och hur det fungerar. Var det bara en slump? Eller finns gud med i spelet? (Jag är agnostiker, så jag behöver bli ganska väl övertygad om en gudomlig existens innan jag skulle acceptera det.) Vad är ett svart hål och fyller de någon funktion?
Inom sociologin, det ämne som jag just nu väljer att spendera en del tid åt, verkar det som om att vara funktionalist, det är som att bli spottad på varje morgon. Och jag förstår det. Jag gör verkligen det. Varför förklara fenomen genom att säga att de är funktionella? Men samtidigt gillar jag det. Tänk så enkelt allting vore om allting fanns bara för att det fyllde en funktion!
Jag vill föstå ekonomi för att det är en stor del av världen, av våra liv. Och det känns som om det är någonting som man borde förstå. Jag menar, jag handlar saker nästan varje dag, borde jag då inte förstå vad det är som egentligen händer när massor av människor gör samma sak?
Jag vill förstå konsekevenserna av industrialiseringen. Jag vill förstå världen och människan och mig själv.
Gör det mig till lite konstig sådär? De flesta människor som jag känner brukar inrikta sig på att förstå en sak, oftast klass och det som rör sig däromkring. (Jag umgås för mycket med vänstermuppar, jag vet...) Men jag vill förstå ALLT!!! Precis allt. Tyvärr har jag inte förmåga nog att förstå allt. Tyvärr har jag inte intresse nog att förstå allt, och det kan låta inkonsekvent, men tänk såhär: Jag vill förstå allt, men jag vill inte behöva lära mig det.
Det finns ett antal saker som jag vill lära mig: hur samhället fungerar, hur människan fungerar osv, medan det finns andra som jag bara vill kunna: matlagning är en sådan sak. Jag tycker inte om att laga mat. Det är långtråkigt och jag bryr mig inte så mycket om vad det är jag äter egentligen.
Så vad skall man göra? Tar jag livet av mig har jag säkert bara bekräftat Durheims tes om att jag har avskärmat mig från samhället. Alienation och allt det där, fast det var Marx, fast det hänger ju ihop. Allting hänger ihop. Och jag blir sakta men säkert alltmer galen.
Kommentarer
Trackback
