Ja, jag har tentaångest
Jag har kört fast. Totalt jävla stenhårt fast. Och jag ser ingen väg ut ur detta lilla hål som kallas för tentaskrivande. Det såg så lätt ut från början, något man funderar på under en förmiddag, skriver under en eftermiddag och rättar stavfelen på dagen efter. Men nej. Vad hände? Jag började tänka. Och det kan aldrig vara bra.
Tillåt mig att säga detta. Min fru, som jag älskar väldigt mycket, grubblar för mycket. Det är sant. Hon gör det och hon mår dåligt av det. Men tro mig, det är inget emot vad som rör sig i min hjärna. How do I know? Det vet jag inte. Jag vill bara att människor skall tycka mer synd om mig än om henne. (Berätta det bara inte för henne.)
Så vad består min tenta av? Huvudsakligen så är det så att jag skall diskutera en händelse eller en process som rör kön, etnicitet eller klass, och jag skall diskutera den utifrån två synsätt. 1)Strukturer som varaktiga beteendemönster (dvs i realiteten metodologisk individualism, det finns inga strukturer, samhället är bara uppbyggt av agenter, alla makrofenomen kan reduceras till mikrofenomen osv), 2) Strukturer som relationer mellan sociala positioner (dvs analytisk dualism, strukturer påverkar individen, individen påverkar sturkturerna, det är relationen mellan individ och struktur samt mellan olika strukturer som är intressant).
Vari ligger då problemet? Det är i formuleringen "en händelse eller en process". WTF?!?!?!?! Hur kan man skriva något sådant i en tenta? Det är totalt begränsande! Att hitta en fråga hade inte varit några problem, man hade kunnat ta bostadssegregation, kvinnors löner, folkmordet i Rwanda och vad fan som helst!!! Men inget av detta är en process, inget av detta är en enskild händelse.
Nu kommer något säkert säga åt mig att jag inte skall bry mig om sådana formuleringar och att jag skall skriva om vad jag känner för. Synd bara att orden "händelse" och "process" betonas specifikt. Så jag kommer att fortsätta att vara småaktig. Som om detta inte vore nog måste jag kunna se denna "händelse" eller "process" ur båda perspektiven.
Och jag hatar mitt liv, jag hatar mig själv för att jag gnäller, men jag kan inte låta bli. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan låta bli. Jag skall bara lägga mig ner och dö nu, för det är det som känns bäst för mig.
Tillåt mig att säga detta. Min fru, som jag älskar väldigt mycket, grubblar för mycket. Det är sant. Hon gör det och hon mår dåligt av det. Men tro mig, det är inget emot vad som rör sig i min hjärna. How do I know? Det vet jag inte. Jag vill bara att människor skall tycka mer synd om mig än om henne. (Berätta det bara inte för henne.)
Så vad består min tenta av? Huvudsakligen så är det så att jag skall diskutera en händelse eller en process som rör kön, etnicitet eller klass, och jag skall diskutera den utifrån två synsätt. 1)Strukturer som varaktiga beteendemönster (dvs i realiteten metodologisk individualism, det finns inga strukturer, samhället är bara uppbyggt av agenter, alla makrofenomen kan reduceras till mikrofenomen osv), 2) Strukturer som relationer mellan sociala positioner (dvs analytisk dualism, strukturer påverkar individen, individen påverkar sturkturerna, det är relationen mellan individ och struktur samt mellan olika strukturer som är intressant).
Vari ligger då problemet? Det är i formuleringen "en händelse eller en process". WTF?!?!?!?! Hur kan man skriva något sådant i en tenta? Det är totalt begränsande! Att hitta en fråga hade inte varit några problem, man hade kunnat ta bostadssegregation, kvinnors löner, folkmordet i Rwanda och vad fan som helst!!! Men inget av detta är en process, inget av detta är en enskild händelse.
Nu kommer något säkert säga åt mig att jag inte skall bry mig om sådana formuleringar och att jag skall skriva om vad jag känner för. Synd bara att orden "händelse" och "process" betonas specifikt. Så jag kommer att fortsätta att vara småaktig. Som om detta inte vore nog måste jag kunna se denna "händelse" eller "process" ur båda perspektiven.
Och jag hatar mitt liv, jag hatar mig själv för att jag gnäller, men jag kan inte låta bli. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan låta bli. Jag skall bara lägga mig ner och dö nu, för det är det som känns bäst för mig.
Kommentarer
Trackback
