"Fienden" som trigger point
Jag hittade lite oväntat en ny trigger point igår kväll. Det var sent, jag halvlåg i min säng och tänkte att lite Baudelaire skulle vara trevligt. Vanligtvis läser jag bara Baudelaire när jag inte har något bättre för mig. Jag har ströläst hans diktsamling "De ondas blommor" några gånger, men inte fastnat för det jättehårt.
Men så tänkte jag läsa lite B igår, för det passar så bra in i den fas som jag just nu genomgår, dvs att jag försöker läsa surrealister och existentialister. Så jag slog på måfå upp "De ondas blommor" och hittade följande:
(OBS! Det finns viss risk för att detta är en trigger point inte bara för mig.)
Fienden
En mörk och våldsam storm var mina unga år
som solar här och där bröt genom med sitt flöde.
Av åskregn har min trädgård skävlats och lagts öde
så att knappt någonting av frukten återstår.
Mot tankens gråta höst ser jag nu åren stupa.
En kratte och en spade är vad jag behöver
att samla hop all skingrad jord som svämmtas över
och vari strömmarna grävt hålor, gravlikt djupa
De nya blommorna jag drömmer om, skall de
väl finna någonstans i min förödda mark
den dolda näringen som ger dem kraft och mod?
Av Tiden äts mitt liv; en Fiende, o ve!
förstär i hemlighet vårt hjärta och blir stark
och växer varje stund av vårt förspillda blod!
Jag sov bara ett par ynka timmar inatt, för jag låg och tänkte på tiden och hur den verkligen är min fiende. För hur mycket jag än strävar, så kommer jag aldrig framåt, jag blir bara äldre. Och äldre, vem vill väl bli det? En längtan efter att växa upp kan väl få finnas, men åldern - den är bara något som kommer med tiden. Ack och ve, jag har ingen som helst lust att låta tiden fortsätta.
/Charlyene - triggad
Läs även andra bloggares åsikter om trigger point, triggas, charles baudelaire, dikt, det skrivna ordet, tiden, tid
Men så tänkte jag läsa lite B igår, för det passar så bra in i den fas som jag just nu genomgår, dvs att jag försöker läsa surrealister och existentialister. Så jag slog på måfå upp "De ondas blommor" och hittade följande:
(OBS! Det finns viss risk för att detta är en trigger point inte bara för mig.)
Fienden
En mörk och våldsam storm var mina unga år
som solar här och där bröt genom med sitt flöde.
Av åskregn har min trädgård skävlats och lagts öde
så att knappt någonting av frukten återstår.
Mot tankens gråta höst ser jag nu åren stupa.
En kratte och en spade är vad jag behöver
att samla hop all skingrad jord som svämmtas över
och vari strömmarna grävt hålor, gravlikt djupa
De nya blommorna jag drömmer om, skall de
väl finna någonstans i min förödda mark
den dolda näringen som ger dem kraft och mod?
Av Tiden äts mitt liv; en Fiende, o ve!
förstär i hemlighet vårt hjärta och blir stark
och växer varje stund av vårt förspillda blod!
Jag sov bara ett par ynka timmar inatt, för jag låg och tänkte på tiden och hur den verkligen är min fiende. För hur mycket jag än strävar, så kommer jag aldrig framåt, jag blir bara äldre. Och äldre, vem vill väl bli det? En längtan efter att växa upp kan väl få finnas, men åldern - den är bara något som kommer med tiden. Ack och ve, jag har ingen som helst lust att låta tiden fortsätta.
/Charlyene - triggad
Läs även andra bloggares åsikter om trigger point, triggas, charles baudelaire, dikt, det skrivna ordet, tiden, tid
Kommentarer
Trackback
