Point me in another direction, please

Imorgon är det dags för ännu ett förhatligt seminarium. Det finns nog inget tråkigare i världshistorien. Jo, det gör det, det var en överdrift, men du förstår vad jag menar...

Det är som att vara tillbaka i gymnasiet igen, en redovisning som nervöst hasplas ur torra halsar inför en uttråkad klass. Och trots klagomål, trots förslag om förändringar, så görs inget.

Och alla hatar det.

What's the fucking point???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0