Ett första möte

Jag hade mitt första möte med psykologen idag. Han visade sig vara en grånad herre runt de 50, med vita adidas-sneakers och fred perry-skjorta. Jag fnissade lite åt honom i mitt inre, och stirrade samtalet igenom på hans skor.

Vi pratade om problem och filosofi, och jag fick en känsla av att min intellektualisering förvånade honom. Jag pratade om overklighetskänslor, och hur jag lägger ner, stänger av, slutar bry mig när den blir för kraftiga. Jag babblade på om en massa skit, men jag vet inte om han förstod eller om det jag sade spelade någon som helst roll.

Well, vi får se. En gång i veckan skall vi ses. Frågan är: Hur kan man prata sig frisk?

/Charlyene - inte hoppfull

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer
Postat av: Maritha

En fråga jag fick när jag läste ditt inlägg är om du någonsin kan känna att en ny vårdkontakt (som i det här fallet en psykolog) inte tar din sjukdom på allvar pga att du är så verbal och bra på att uttrycka dig? Att de blir förledda av att du uttrycker dig så väl; "då kan hon ju inte vara så sjuk"..?

2008-09-23 @ 12:45:46
URL: http://maritha.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0