charlyene against the world

Samma gamla röra, jo tack. En Zolpidem igår och jag sov rätt genom väckarklockor (3 st). I 11 timmar. Jag får, som vanligt, ingen ordning på något. Att vakna varje morgon och känna att man inte längre orkar - är det att leva? Att inte orka ta sig ur sängen, för tomheten bränner insidan som om någon hade tänjt ut mig till ett tunt, vitt papper och satt en tändare under - är det så det skall vara, om och om igen?

Mitt huvud är slut, min kropp är slut, jag vill kräkas, men eftersom jag ännu inte har ätit frukost finns det inget att kräkas upp. Så jag dricker vatten. För att kunna kräkas upp något alls. Och längtar efter mina rakblad! Så in i helvete.