charlyene against the world

Det finns ingen respekt för lärare idag. No shit! vem kan respektera lärare när vi inte respekterar någon annan? Och hur kan vi respektera lärare i en skola som står maktlös mot samhällets urvattning - av värderingar, av värden, och av respekt överhuvudtaget? Jag talar inte om att den konservativa våta drömmen, där alla ungdomar respekterar alla vuxna. Punkt. Utan om ett samhälle där medmänsklighet går först, oavsett vem det gäller.
Lärare idag lär eleverna sådant som de inte behöver veta, sådant som de glömmer. Skolan är en plikt som behövs för att kunna visa upp ett papper, inte något som ger ett jobb. Otrygghet på arbetsmarknaden skapar otrygghet i skolan.


----

Unga turkiska män i London tar livet av sig. Inte alla naturligtvis, men en högre andel än i resten av befolkningen. Som skäl anges inte psykiska problem, utan att de inte har någon framtidstro. Och att självmord är ett hedervärt sätt att dö. Japp. Det ÄR ett hedervärt sätt att dö. Det är det ENDA sättet att dö på när man själv har bestämmanderätt. Jag har svårt att finna tragiken i detta, förutom att det är sorgligt att det finns en befolkningsgrupp som känner sig så utsatt och så hopplös.

----

Slutligen så skriver SvD om det demokratiskt riktiga i att "obducenten och allmänläkaren" (som ni säkert har hört talas om) fåt sitt skadeståndskrav prövat. De dömdes inte för mord, utan för att ha styckat en kropp, och blev därmed av med legitimationer och blev arbetslösa. Tänk om alla som inte får ett jobb kunde stämma staten på detta sätt? Det är ju trots allt regeringens arbetsmarknadspolitik som avgör hur många jobb det finns. Eller hur var det nu?