Det kom så plötsligt

Självhat är inte roligt att känna. Men det är märkligt hur det kan komma över en så plötsligt, över en så liten sak. Jag skulle bara skriva ner några tankar i mitt skrivblock - plötsligt satt jag där och ville sticka pennan i min halspulsåder. För det känns som om allting är så meningslöst, när man, som jag, inte kan avsluta något.

Jag kan verkligen inte avsluta något alls. Från storslagna drömmar och projekt till minsta lilla tankegång. Och det är så frustrerande. För vad är det för mening med att göra saker, om man aldrig gör klart dem?

Jag har påbörjat underbara saker, bara för att sluta mitt i. Jag har drömt tusen drömmar, men aldrig förverkligat någon av dem mer än till hälften. Från lapptäcken till böcker, noveller och städprojekt.

Tomheten bränner i mig, meningslösheten brinner i mitt inre och jag kan inte släcka elden. För jag har inga piller som hjälper mot meningslöshet. Och som vanligt, vet jag inte hur man varken står ut eller hanterar.
Jag ÄR oavslutad. Och bör därmed inte räknas.

/Charlyene - lyssnar på Dropkick Murphys och försöker glömma världen omkring mig

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Candy

Känner igen allt du beskriver här. Det betyder inte att jag förstår exakt hur du känner, men jag förstår i alla fall att det suger & om det inte var för att det låter så torftigt skulle jag säga åt dig att jag hoppas att det blir bättre för dig & att du inte skall ge upp. Men det låter som sagt torftigt. Speciellt det om att inte ge upp för i stunder då att ge upp är det enda man kan tänka på, är de orden knappast sporrande. =[



EN STOR KRAM får du i alla fall.

2008-09-11 @ 18:38:41
URL: http://istillbite.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till Candy:



Då förstår du mer än de flesta. Stor kram tillbaka!

2008-09-11 @ 22:43:45
URL: http://charlyene.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0