Den heterosexuella matrisen

Jag tog upp det här med att jag ibland funderar på att byta kön med min psykiatriker igår. Hon suckade och tog sig för pannan. Och påstod att man inte bör byta kön om det kommer att innebära att man tänder på det kön man byter till. För risken är för stor att man kommer att vilja byta tillbaka.

Har hon rätt, eller är detta bara ett utslag för den heterosexuella matrisen (à la Judith Butler)? Är kön och sexualitet verkligen så starkt förbundna med varandra att de inte går att särskilja? Min instintiva reaktion är att hon har fel, fel, fel... FEL!

Ens kön handlar inte om vem man tänder (eller inte tänder) på. Ens kön är ens kropp är ens hjärna är ens kroppsdelar... Runt, runt, runt - om och om igen.

Och att ens kön är ingenting man säkert "vet", så som hon påstår. Det är inlärt och insocialiserat och mestadels jävligt jobbigt. Jävligt, jävligt jobbigt!

Så den diskussionen dog ut. Det fanns liksom inget att diskutera. Istället skall jag fokusera på att reda ut vad jag egentligen känner. Punkt slut. Detta kommer att gå käpprätt åt helvete...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0