Att rädda världen
Ibland känns det som om jag vill rädda hela världen. Jag vill utrota vartenda miljöproblem, ge vatten till de törstiga, mat åt de hungriga, hem åt de hemlösa.... Jag vill ge ren luft, ren jord, rent vatten och rena kläder åt mänskligheten. Men mest av allt vill jag rädda mina vänner...
Jag vill lösa deras problem, varesig det har med ekonomi, droger, bostad, pojkvänner, flickvänner att göra. Det spelar ingen roll om de har problem med jobbet, skolan, vännerna, tiden, livet - jag vill fixa det. Få dem att må bra.
Men jag kan inte. Och det gör ont i mig, så fruktansvärt ont. Ingen kan vara Superman, ingen kan vara Jesus. Ibland önskar jag att jag vore det, men jag kan inte. Jag måste tänka på mig själv, mitt eget liv. Total altruism är ingen möjlighet.
Man kan inte kämpa varje sekund av sitt liv. Om man gör det sliter man (i bästa fall ut) sig. Eller så glömmer man bort vem man själv är.
Men hur kan man låta sina vänner lida? Det är också en omöjlighet. Jag slits mellan två ytterligheter och jag vet inte vad jag skall göra.
Jag vill lösa deras problem, varesig det har med ekonomi, droger, bostad, pojkvänner, flickvänner att göra. Det spelar ingen roll om de har problem med jobbet, skolan, vännerna, tiden, livet - jag vill fixa det. Få dem att må bra.
Men jag kan inte. Och det gör ont i mig, så fruktansvärt ont. Ingen kan vara Superman, ingen kan vara Jesus. Ibland önskar jag att jag vore det, men jag kan inte. Jag måste tänka på mig själv, mitt eget liv. Total altruism är ingen möjlighet.
Man kan inte kämpa varje sekund av sitt liv. Om man gör det sliter man (i bästa fall ut) sig. Eller så glömmer man bort vem man själv är.
Men hur kan man låta sina vänner lida? Det är också en omöjlighet. Jag slits mellan två ytterligheter och jag vet inte vad jag skall göra.
Kommentarer
Trackback
