Att ta sig en funderare
Jag borde bli språkfilosof. Nästan alla texter jag skriver innebär att jag trasslar in mig i att försöka reda ut vad begrepp egentligen innebär. Idag var det våld. Var är egentligen våld? En fysisk attack, skulle kanske några säga. Men psykiskt våld då, vad är det? Existerar det ens? Och var går gränsen? Gränsen mellan psykiskt våld och tex en förolämpning. Eller är en förolämpning våld?
Och inte ens fysiskt våld är så jävla enkelt. Om jag rör vid dig, mjukt och lätt på armen, fastän du inte vill det, begår jag då en våldshandling mot dig? Använder jag mig av våld? Livet är så jävla trassligt och det blir inte enklare när man börjar ifrågasätta begrepp och ord och tal och skrift och ta mig fan!
Och när man väl har bestämt vad våld är, ja då måste man bestämma hur mycket våld som är okej, och vilken slags våld som är okej. Och sedan måste man bestämma vad som är moraliskt fel, men inte bör förbjudas i lag och vad som bör förbjudas i lag trots att det finns tillfällen när det är moraliskt okej. Och jag tror att jag blir knäpp snart. För tillsist måste man se till att allt detta passar in i ens världsbild så att kognitiv dissonans inte uppstår!!!
Så kan någon snälla berätta för mig hur jag skall göra för att kunna upprätthålla ett intellekt, men samtidigt inte bli galen! För det händer sakta men säkert. Jag kommer på mig själv med att slå näven i väggen när jag skriver, eller att börja fundera kring ordet "penis" under en föreläsning. Eller ifrågasätta varför min mamma heter som hon gör, trots att det vore så mer logiskt om hon använde sitt andranamn. Och jag funderar över gyllene snittet och över Einstein och hans teorier (som jag förövrigt anser borde läras ut i gymnasiet) och om Newton faktisk trodde på Gud. Och jag funderar över advent och snö och Sartre och Foucault och mannen som jag aldrig kan minnas namnet på (Noam Chomsky).
Det är inte undra på att jag inte kan sova om nätterna, när allt jag gör är funderar. Och tänker. Och grubblar. Och undrar. Och grunnar. Och, som tidigare har nämnts, blir helt galen tillslut.
Men jag kan berätta en hemlighet för dig: Jag vill inte sluta tänka. Jag vill inte sluta fundera. Jag vill bara ha svar på mina frågor. Jag vet bara inte var jag skall börja leta.
Och inte ens fysiskt våld är så jävla enkelt. Om jag rör vid dig, mjukt och lätt på armen, fastän du inte vill det, begår jag då en våldshandling mot dig? Använder jag mig av våld? Livet är så jävla trassligt och det blir inte enklare när man börjar ifrågasätta begrepp och ord och tal och skrift och ta mig fan!
Och när man väl har bestämt vad våld är, ja då måste man bestämma hur mycket våld som är okej, och vilken slags våld som är okej. Och sedan måste man bestämma vad som är moraliskt fel, men inte bör förbjudas i lag och vad som bör förbjudas i lag trots att det finns tillfällen när det är moraliskt okej. Och jag tror att jag blir knäpp snart. För tillsist måste man se till att allt detta passar in i ens världsbild så att kognitiv dissonans inte uppstår!!!
Så kan någon snälla berätta för mig hur jag skall göra för att kunna upprätthålla ett intellekt, men samtidigt inte bli galen! För det händer sakta men säkert. Jag kommer på mig själv med att slå näven i väggen när jag skriver, eller att börja fundera kring ordet "penis" under en föreläsning. Eller ifrågasätta varför min mamma heter som hon gör, trots att det vore så mer logiskt om hon använde sitt andranamn. Och jag funderar över gyllene snittet och över Einstein och hans teorier (som jag förövrigt anser borde läras ut i gymnasiet) och om Newton faktisk trodde på Gud. Och jag funderar över advent och snö och Sartre och Foucault och mannen som jag aldrig kan minnas namnet på (Noam Chomsky).
Det är inte undra på att jag inte kan sova om nätterna, när allt jag gör är funderar. Och tänker. Och grubblar. Och undrar. Och grunnar. Och, som tidigare har nämnts, blir helt galen tillslut.
Men jag kan berätta en hemlighet för dig: Jag vill inte sluta tänka. Jag vill inte sluta fundera. Jag vill bara ha svar på mina frågor. Jag vet bara inte var jag skall börja leta.
Kommentarer
Trackback
