Någon som har några tips på hur man skaffar sig ett liv?

Igår kväll:

Kunde inte somna. Hela min kropp låg och ryckte i hopp om att ett av dessa ryck skulle ta mig ur sängen. Men så skedde inte. Min hjärna fylld av Nozinan, stretade emot allt den kunde. Jag hade hoppats på att hjärnan, med dess neuroleptika-luddighet, skulle vinna, men min plan slog snett. Trots mina mediciner var nämligen min hjärna på högvarv. Men tack vare mina mediciner kunde jag inte förstå mina egna tankar.

Så där låg jag - med en kropp som ryckte, en hjärna som var för trött för att göra något, och tankar som rusade runt, runt, runt. Det tog gott och väl fyra timmar innan jag somnade, men jag klarade aldrig av att gå upp och göra något pga hjärnans dimma.

Idag:

Vaknade med ett tryck över bröstet och andnöd klockan halv åtta. Tjohej panikattack! När den väl hade bedarrat hade jag ingen som helst lust att ta mig ur sängen, men cigaretterna lockade. De har varit min räddning från total misär i liggande ställning så många gånger att jag inte kan räkna dem. Därför är jag lite rädd nu när Voxra:n börjar kicka in, då en av biverkningarna är att jag är mycket mindre röksugen. Hur skall jag då kunna ta mig ur sängen under de jobbiga stunderna, när jag inte har ett beroende som kickar mig i röven?

Annars består dagen av blä, urk och ingenting.

/Charlyene - inte på humör att sluta röka

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0