Möte med moster

Igår... Vet inte riktigt vad jag skall säga om den dagen. Träffade min moster, som jag ser ytterst sällan, och som jag har en ambivalent inställning till. Hon kan vara djupt egocentrisk, självgod och sårande. Samtidigt är hon udda, rolig och har en förståelse för svårigheter i livet.

Men hennes förmåga att ifrågasätta för ifrågasättandets skull gör mig lite irriterad. Speciellt när det gäller känsliga saker. För är det någon gång jag blir frustrerad, så är det när människor tror att jag överdriver eller inte tror på mig alls, när jag säger att det finns en mur mellan mig och min familj. Frustrationen kommer delvis av att det är så oerhört svårt att förklara exakt vad den muren består av och varför den finns. Så ofta ignorerar jag den. För att den är för vag för att kunna existera på ett rationellt plan. Men ändock kommer frustrationen när någon inte verkar stå på min sida.

Jag: "Jag har aldrig fått stöd från min familj."
Moster: "Överdriver du inte nu?" (Hon tittar på mig menande.)
J: "Nej. Det är som en mur mellan mig och min familj."
M: "Vaddå för mur?"
J (frustrationen börjar komma): "Vi pratar aldrig om saker... Det finns så mycket jag inte vet om mina föräldrar."
M: "Varför skall du veta saker? Föräldrar är föräldrar och barn är barn." (Här ger hon sig in i långa haranger om hur föräldrar/barn-förhållandet ser ut.)
J (nu jättefrustrerad): "Men jag känner inte att de stödjer mig. Det är ju vad föräldrar skall göra!"
M: "Vad är det för stöd du vill ha? Hur skall stödet se ut?"
J: "Jag vet inte. Jag har ju aldrig haft ett stöd, så hur ska jag kunna veta hur det ska se ut?"
M: Men om du inte vet vad du vill ha för stöd, hur skall du kunna få det?"

IRRITATION! För i slutändan kan hon säga vad hon vill. Hon är min moster, min mammas syster, och har en helt annan relation till mina föräldrar än den jag har. Och det spelar ingen roll vad som faktiskt skedde, eller hur det faktiskt var, för det är min subjektiva upplevelse som spelar roll. Jag försöker kämpa för att verkligen kunna känna det, men omvärlden gör det inte så jävla lätt för mig.

/Charlyene - inte så förtjust i min släky alla gånger

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0