Berny Blue
Mest fokuserades det på drogmissbruket och på skrivandet. Jag tror att det är lätt blir så, tyvärr, när man gör en film om någon som är psykiskt sjuk. Att det fokuseras på saker som går att ta till sig även om man är psykiskt frisk. För sjukdomen sitter i den människan, och det är extremt svårt att beskriva pyskisk sjukdom för någon som aldrig själv har upplevt det.
Men drogmissbruk är konkret, vi vet alla att det är dåligt, vi vet alla att det får fruktansvärda följder. Men Berny Blue är inte en film om drogmisär, det är en film om en kamp mot drogerna. En kamp som hon desperat försöker föra, men hon står nästan ensam i den. Landstinget och kommunen hjälper henne inte, enda stödet hon har är pojkvännen.
Hon tar sig genom det med hjälp av skrivandet. Och det är här som filmen börjar irritera mig. Inte för att hennes skrivandet finns med, inte för att det visas klipp på hur hon sitter framför datorn och skriver, eller hur hon läser upp en text ur hennes nya bok inför andra. Det som stör mig är alla dessa inlippta textrader, som är Berny's egna. Som om filmen enbart handlade om hennes författarskap och inte om henne om människa. Som om filmen bara var en förlänging av hennes skrivande. Detta är inte en film om en person, det är en film om en författare tycks textraderna säga till mig.
Varför hade filmskaparna inte kunnat lägga in mer intervjuer med Berny, där hon själv berättar, istället för att skapa denna distans som det tryckta ordet innebär?
Och varför försöka, genom suddiga bilder och dessa inklippta textrader, försöka skapa en atmosfär av misär och lidande? Tror filmskaparna att det inte går fram till tittarna om det inte överförtydligas?
Well. Dokumentären var okej. Säga vad man vill om Berny (och jag skulle kunna säga mycket), så har hon verkligen kämpat.
Läs även andra bloggares åsikter om berny pålsson, vingklippt ängel, känn pulsen slå, berny blue, dokumentär
Hallo. Tack för kommentaren. Vi spelar all möjlig musik i gruppen, allt från visor till rock..en del låter väl lite så där..men vi har kul.
Ang. Medicinering med lugnande så tror jag det är bra för många, dock är det en extrem överkonsumtion på rättspsyk, det tror jag är mer skadligt än bra.
Må Väl!
Gick dokumentären på tv eller fick du tag i den nån annanstans? Jag har också bara läst första boken.
Problemet jag har med såna här böcker är att de triggar mig lite. Och om de triggar mig, vad gör de inte då med unga tjejer? Trots det kan jag inte låta bli att läsa allt jag kommer över när det gäller hemska sanna berättelse, vare sig det handlar om sådant som jag själv känner igen mig i eller andra problem. Undrar varför egentligen? Man tycker man har tillräckligt att tänka på ändå med ens egna problem. ;)
Till bantarbritta:
Den gick på svt igår.
Jag förstår absolut det där med att triggas av vissa böcker/filmer/saker. Tror dock inte att åldern spelar någon roll i det fallet. Men smittsamt är det. Men problemet med mig är att jag gillar att triggas! Jag gillar avgrunden, precis som jag hatar den. Så jag söker mig till den.
Andra kanske söker sig till sådant, för att de vill för en stund känna en viss samhörighet med någon.
Jag missade den i vanlig ordning, och glömde självklart att göra reklam för den, men å andra sidan är jag med intresserad av den psykiska aspekten, fastän jag själv haft drogmissbruk och den stått i centrum för psykutredningar.
Håller på och utforskar BUP nu så va gärna med om du har någon erfarenhet. Snart ska vi gå igenom ätstörningar också så känner du någon som bloggar om det, tipsa mig :) Kram P
Till psykos:
Varför är det så att drogmissbruk alltid står i centrum? Jag brukar visserligen själv inte droger, men det känns som om det är mer ett symtom än det egentliga problemet, även om ett missbruk naturligtvis är problematiskt.
Vet inte mycket om BUP, gick hos dem en kort tid, men det gjorde inget för mig. Ätstörningar well... Vilka ätstörningar skall du ta upp? jag har ju bloggat lite om det tidigare, den märkliga hierarkin som existerar i ätstörningarnas värld. Så jag är nyfiken...
Såg också filmen, och håller med dig i dina åsikter; det blev lite väl mycket inklippta textrader och inzomnigar på Berny framför datorn... Kändes i första hand mer som i ett författarporträtt än ett människoportätt, om du förstår vad jag menar.
Jag har inte sett dokumentären för jag tittar knappt på TV nuförtiden, men ditt inlägg gör mig nyfiken. Berny må ha kämpat men jag har aldrig riktigt gillat henne som författare [av det lilla jag nu läst] & hon har/hade någon blogg vill jag minnas, som jag heller inte tyckte om. Jag anser att hon är överskattad som författare & fokuserar dokumentären mest på hennes författarskap känns det tråkigt. Dels för att jag inte gillar sättet hon skriver på men också för att dokumentären väl skall handla just om hennes sjukdom. Men kanske har hon svårt att prata inför en kamera, vad vet jag.
Skall hur som helst se till att kolla upp dokumentären.
vingklippt ängel är så himla bra bok.
Till Maritha:
Det kände som om det var ett mellanting mellan ett författarporträtt och ett människoporträtt. De hade behövt välja det ena eller det andra. Varför är det så svårt att förstå att man inte kan göra allt på en gång?
Till Candy:
Jag kan säga en hel del om Berny Pålsson. Tycker också att hon är gravt överskattad, och att hade om skrivit en bok om ett annat ämne så hade hon klassats som medioker, om ens det.
Det hon skriver känns ytligt om ett djupt ämne, som om det hon vill förmedla inte kommer fram. Och dessutom är hennes språk mer än haltande. (Språkfascisten Charlyene stormar fram)
Men kolla gärna dokumentären och berätta vad du tyckte!
Till Johanna:
Vinklippt Ängel är INTE en bra bok i mina ögon. Den är ytlig, ostrukturerad och ofta tråkig, vilket är en dödssynd om man skriver om ett ämne som är menat att beröra. För beröra ville Berny uppenbarligen. Vingklippt Ängel är ett utmärkt exempel på ett egoistiskt författarskap, där författaren kräver läsarens uppmärksamhet, men inte har tillräckligt med substans och flyt för att kunna bibehålla denna uppmärksamhet. Ämnet är viktigt, men boken är medioker.
Jag tycker också att hon har kämpat, även fast hennes första bok gjorde så att mer ungdomar blev destruktiva, dem läste boken som en bibel har jag fått höra från "min psykavdelning"...samtidigt är det nog så man måste skriva så öppet som Berny säger. Jag menar annars förstår nog inte folk hur det ÄR, om man inte skriver som det verkligen är...
Hon är verkligen en stark människa...
Till Milla:
Visst är berny en stark människa, men samtidigt är hon knappast den enda starka människan. Hon har fått status som någon som klarar allt, vilket inte är sant. Hon är överskattad.
