En medicinlista

Jag är så satans trött på alla dessa jävla mediciner. Såhär på rak arm kan jag minnas att jag sedan i november förra året har intagit följande:

Atarax (antihistamin - lugnande, verkningslös)
Sertralin (antidepp av typen SSRI, hjälpte varken mot min nedstämdhet eller mot ångesten och gav mig massor av biverningar)
Stilnoct (insomningstablett, fungerade bra i början med käkade de så länge att de blev verkningslösa)
Imovane (insomningstablett, gav mig illamående och hallucinationer)
Propavan (för bättre sömn, verkningslös samt gav mig restless legs och en jävla trötthet i huvudet dagen efter)
Mirtazapin (antidepp, fick mig att gå upp nio kilo på två månader)
Theralen (vid behov mot ångest, fungerade bra i en vecka slutade sedan att verka)
Zyprexa (stämningsstabiliserande, fick mig att sova 18 timmar om dygnet i två veckor, sedan fick jag enorma overklighetskänslor)
Seroquel (stämningstabiliserande, kunde inte ens tänka när jag tog dem)
Fontex (antidepp, verkningslöst och gav mig massor av biverkningar)
Oxascand (benzopreparat, vid behov mot ångest, gav mig motorisk rastlöshet)
Cipralex (antidepp av tupen SSRI, verkningslöst och gav mig massor med biverkningar)
Voxra (antidepp som påverkar noradrenalinet och dopaminet i hjärnan, hjälpte i fem dagar och slutade sedan fungera)
Sonata (benzopreparat för sömnen, verkningslös)
Lyrica (mot generaliserat ångestsyndrom, verkningslös)

Dessa tre tar jag nu:
Nozinan (Neuroleptikum, används för att jag skall sova okej - fungerar bra, men effekten börjar att avta)
Stesolid (benzopreparat, vid behov mot ångest - fungerar ibland, tar bort ångesttoppar, men gör mig aldrig helt lugn)
Efexor (antidepp, påverkar serotoninet och noradrenlinet, är än så länge verkningslös och ger mig massor av biverkningar)

Sammanlagt har jag alltså proppat i mig 18 olika mediciner på mindre än ett år. Och jag mår bara sämre. Så kanske jag borde lägga ner medicinerandet och försöka få kroppen att inse att den inte behöver en massa skit? För det kan fan inte vara bra att ta alla dessa piller...

Jag vet att doktorerna tycker jag är jobbig när jag tjatar om att jag inte står ut med biverkningarna, men de verkar ändå skriva ut mediciner till mig som ger mig just sådana biverkningar som jag inte klarar av. Förutom de självklara att jag vill kunna tänka och klä på mig själv även om jag tar mediciner, så finns det tre biverkningar som jag inte tolererar:
Viktuppgång
Overklighetskänslor
Sexuella störningar

Jag har problem med maten, jag vill verkligen INTE gå upp i vikt. Och det borde doktorerna fatta när jag förklarar för dem. Varför skall jag behöva tolerera det?
Jag har problem nog med overklighetkänslor redan, som får mig att må skit. Varför skall jag behöva få mer av det, och må ÄNNU sämre? Skall inte mediciner få mig att må bättre?
Många av de antidepressiva som jag har tagit har gjort att jag har varit oförmögen att få orgasm. Och det kanske inte är hela världen, några tänker. Men för mig spelar mina orgasmer stor roll. Om en man hade kommit och sagt att han fick potensproblem eller problem med att få utlösning om han tar antidepp, tror ni inte att doktorerna hade sett till att han fick andra mediciner som inte gav honom sådana problem? Jag får bara höra att jag skall stå ut med det, speciellt innan jag träffade Mannen och då inte hade sex med andra personer.

Jag tror att jag lägger ner. Så får jag kämpa med sömn och ångest på egen hand, för jag tror att i slutändan blir det bättre så.

/Charlyene - tagit ett par piller för många i mitt liv

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Candy

Har du fått allt det där utskrivet? Shit... =O Själv har jag bara haft en sex-sju mediciner utskrivet det senaste året, men eftersom jag självmedicinerat också har jag nog snarare ätit bortåt elva-tolv totalt.



Ibland undrar en ju om en verkligen kan bli bättre med alla de där medicinerna. Och varför har de så svårt att acceptera att en inte står ut med vissa biverkningar? Då jag åt Lamotrigin fick jag höra att det bara är att fortsätta trots att jag inte stod ut med biverkningarna och trots att de sade att en skulle känna sig bättre efter fyra-fem veckor både gällande grundproblematiken och biverkningarna... ingenting hände. Det blev bara sämre. Men om du VÄGRAR ta dem mer kan de väl ändå inte tvinga dig? =[

2008-10-26 @ 15:40:31
URL: http://istillbite.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till Candy:



Klart att de inte kan tvinga mig. Men om jag slutar äta en medicin skriver de ut en annan. Men fortsättningsvis skall jag vägra alla stämningstabiliserande och alla antidepp. Jag kan tänka mig att fortsätta käka sömnpiller och ångestdämpande vid behov, men jag skall nog trappa ner ordentligt på det.



Det är så konstigt att de inom vården snackar en massa om att bli fri från mediciner, som om de anser det vara viktigt, men samtidigt skriver ur mängder till mig. Lite paradoxalt kan en tycka.



Och det där med biverkningarna... Shit, det är verkligen helt sjukt vad de anser att en skall behöva stå ut med. Som om det är läkarna som bestämmer vad en skall tycka; och vad en skall göra med ens egen kropp.

2008-10-26 @ 18:07:06
URL: http://charlyene.blogg.se/
Postat av: Fjärilen

Känner igen det där, när jag skulle berätta för min nya psykiatriker vilka mediciner jag har ätit så verkade han mäkta förvånad över mängden. Vad hände med omvårdnad istället för medicinering?

2008-10-27 @ 08:35:29
URL: http://psykfallet.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Till Fjärilen:



Jag tror att de på något sätt tror att om en inte tar mediciner så kan en inte tillgodogöra sig omvårdnaden... Eller något i den stilen...

2008-10-27 @ 10:30:11
URL: http://charlyene.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0