Pengar - men ingen njutning
När jag vaknade imorse var klockan runt tio och ångesten låg i mig, helt utan anledning. Inte blev det bättre när jag kollade posten. Det visade sig att mina pengar från F-kassan ÄNTLIGEN hade kommit, men också att de istället för att sätta in pengarna på mitt konto hade skickat en utbetalningslapp. Why? I do not know. Men när jag såg beloppet freakade jag ut en stund. För det finns inte en chans i helvete att jag någonsin kommer att kunna betala tillbaka alla de pengar som jag är skyldig mina föräldrar. Det kommer att saknas ca 10.000 och det känns fan inte bra!
Ångesten lade sig som en brännande blyklump i magen på mig. JAG HATAR PENGAR! De skapar bara problem och elände. Och jag vill verkligen inte vara skyldig någon något, det är bland det värsta jag vet.
Så trots att jag nu har fått mina efterlängtade pengar kan jag inte njuta av det. Allt jag tänker på är hur för jävligt det är att behöva leva. Punkt. Det här lilla har fått mig att ta steget över kanten, jag faller handlöst. Det är mörkt omkring mig och jag kan inte se någon ljuspunkt, ingenting som kan guida mig till en annan plats än smärtan.
Kanske "emotionellt instabil" inte är en så dum beteckning ändå?
Läs även andra bloggares åsikter om pengar, ekonomi, psykisk instabilitet, skuld, emotionellt instabil personlighetsstörning, borderline
Jag önskar du vore min vän. Jag önskar du fanns nära mig så jag kunde krama om dig. Jag önskar att vi kunde finnas där för varandra då vi faller och bara lyssna och förstå.
Verkligheten skulle med dina och mina issues troligen inte se ut sådan men det hindrar inte mina önskningar.
Till Zilch:
Kanske verkligheten inte skulle se ut så, men det känns ändå surt att distansen gör att vi inte får en chans att testa. Jag förstår din önskning, jag har densamma...
Nä, det är nog inte någon dum beteckning... och god damn vad jag känner igen mig. Nu fick jag också pengar från F-kassan (vilket sammanträffande) och sure att jag kan glädja mig över det, men det är ju så många andra problem som inte är lösta och eftersom jag för tillfället inte är sjukskriven vet jag inte om jag kommer att få sjukpenning igen och när nästa inkomst kommer... åttatusen räcker ju inte hur länge som helst. Jag oroar mig mer än jag gläds. Och då känner jag mig gnällig och otacksam och värdelös.
FET KRAM till dig i alla fall! Kämpa på, vännen. Jag förstår att det är väldigt jobbigt med pengar. Och en hel del annat också för den delen.
Till Candy:
Pengar är verkligen sjukt störande. De skapar bara mer oro än något annat. Men du är inte varken gnällig, tacksam och värdelös för att du vill känna lite trygghet och stabilitet i ditt liv. Det handlar ju trots allt om din levnadssituation.
*stor kram tillbaka*
