charlyene against the world

Meningslösheten sänkte mig till golvet igår, tomheten dränkte mig med dess tunga vågor. Jag ville dö/jag ville inte leva. Ingenting fungerade. idag kommer troligtvis att bli ännu en sådan dag. Jag kände det redan strax efter att jag hade vaknat - tomhet så stor att den omsluter mig och mitt levnadsutrymme. Och irritation. Tror jag drömde om min mor inatt, även om jag har glömt bort vad det var jag drömde.

Idag är det meningen att jag skall träffa Mannen. Jag vet med mig att jag kommer att spendera dagen med att göra ingenting, sedan slänga alla kläder jag äger runt halva lägenheten i jakt efter något som får mig att se mindre fet ut, och stressa iväg till platsen där vi skall mötas.

Jag drömde även om Mannen inatt. han skulle tatuera blommor på mitt ben, men gjorde svalor istället, utan att berätta det för mig. Så när det blev dags för rökpaus, och jag upptäckte detta, blev jag ledsen och ville gå från studion. Det gjorde jag också, utan att säga något om att jag var ledsen. Men jag hade tårar i ögonen, så F (Mannens arbetskamrat) följde efter mig, men tröstade mig inte, utan smög så att jag inte skulle märka att han följde efter. Jag grät och rökte, och där vaknade jag.

Min fd psykiatriker tycker att Mindfulness är bra när man mår dåligt. Men min kropp skriker "fly!!!". Jag vill inte ha medveten närvaro, inte när jag mår som sämst. För jag kan inte inställa mig på den förlåtande attityd som mindfulness innebär. Jag kan inte förlåta mig själv för att jag känner.

Så jag försöker, och mår bara ännu sämre av att försöka, för ilskan bubblar alltid upp i mig. Jag förstår inte varför jag är så arg? Men jag skall försöka idag igen. Jag kan inte träffa Mannen när jag mår såhär, jag måste hitta lite inre frid först.


Läs även andra bloggares åsikter om lugn, relation, ilska, tomhet, meningslöshet, mindfulness, medveten närvaro, må dåligt, vilja dö, död, liv, drömmar