Tomhet

Det här är inte ångest, det är tomhet. Fucking jävla ekande tomhet som utgår från min mage och får mig att komma till birstningsgränsen. Ett steg till och jag imploderar. Ett fucking jävla steg.

Det finns ingen utväg ut detta, det hjälper inte att skrika, att kasta saker, att gråta - allt är meningslöst, det finns ingen hjälp att tillgå.

Fuck life, fuck all.

Tårarna rinner nedför mina kinder, men de är meningslösa. De hjälper inte; inte en ocean skulle kunna fylla dem tomhet jag bär ikväll.

Fler Stesolid - vet inte hur många.
Mer alkohol - vet inte hur mycket.

Jag, som sällan dricker, borde vara full vid det här laget. Men inte ens det får jag. Tomheten äter upp allt från insidan.

/Charlyene - sönderfrätt

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0