Paranoia och tvång

Jag vaknar i panik och tror att klockan är nio och att det är torsdag. Det skulle innebära att jag har missat ännu ett besök och psykologen och riskerar att bli utsparkad från behandlingen. Det tar två minuter och så inser jag att det är onsdag och att klockan bara är åtta.

Men jag är redan uppe i varv, stressen har redan satt sig i mig och gjort mig lite smått paranoid. (Det finns ett kriterium för borderline som lyder: har övergående stressrelaterade, paranoida tankegångar eller dissociativa symtom. Gratiis till mig som har båda!) Jag är tvungen att först kolla mobilen och datorn för att se så att det verkligen är onsdag, sedan kolla så att deras datum stämmer med TV:n's och tillsist kontrollera mötestiden i min alamanacka. Jag gör detta två gånger.

Tro mig, jag försöker stå emot; jag vill inte hänfalla åt mina paranoida och tvångsmässiga tendenser. Men trycket blir för starkt, jag kan inte stå emot. Rationellt vet jag redan att det är onsdag, att jag inte har missat tiden och att jag borde lugna ner mig.

Men istället slår mitt hjärta allt fortare i bröstet, små lysande prickar syns framför mina ögon och snart blir de till lysande maskar som krälande lämnar sina spår framför mina ögon. Det är kaos i mitt inre, paniken har tagit över. Jag känner mig svag och misslyckad. Allting snurrar. Så jag drar fram mobilen och börjar mitt tvångsmässiga kontrollerande.

Nu är jag lugnare, men inte lugn. Jag diskade för att göra något praktiskt, försökte centrera mig, bli närvarande i nuet: "Nu står jag här och diskar en tallrik med en alldeles ny diskborste i min lägenhet på Hisingen, Göteborg". Det hjälpte något. Gjorde kaffe som hjälpte mer. Skriver av mig här, och det är nog det bästa botemedlet.

/Charlyene - gotta love the blogg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0