Om drömmar del II
Varför skall jag drömma? Drömmar borde vara fantastiska, motiverande, himlastormande och underbara. Men för mig är drömmar smärtsamma, ångestskapande, outhärdliga och plågsamma. Det finns ingen motivation i att ständigt misslyckas. Det finns inget hopp aldrig avsluta. Det finns endast smärta.
En dröm är inte ett krav, men den kan kännas precis lika påtvingande. När en står med facit i hand är det enbart döden som kan befria en.
Jag orkar helt enkelt inte längre.
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, motivation, smärta, misslyckande
Stod på balkongen med morgonciggen och funderade på livet. Nu när Han inte längre finns med i livet borde jag känna lättnad men då kommer tanken att jag redan fått min dos av kärlek i livet, vad har jag då kvar. Sedan funderade jag på jaha, vad kan jag göra nu då? Jag har börjat måla igen, det är ju bra. Men är det en dröm, ett mål? Nej. Jobb? Jadu...jobb, jag kan inte längre hitta glädje mål och mening där heller. Det var min flykt från mig själv tidigare, det var aldrig äkta. Så var är jag? Vad vill jag? Vem är jag? Jag släckte ciggaretten och stängde av hjärnan och återgick till apatin.
Men, dina ord, hur de än ser ut, ger mig något. Vad det är spelar kanske ingen roll, men de ger mig något viktigt.
Till Zilch:
Jag gör ofta som du, återgår till apatin när jag inte finner svar på frågorna jag ställer mig själv; frågor som är precis de du ställde dig själv. Men att drömma eller inte drömma är en fråga om konflikt; jag tycks inte uppnå mina drömmar och orkar inte misslyckas en gång till - inte heller vill jag leva i apatin som kommer av att inte orka drömma. Jag kallar det (något överpoetiskt) att vara fast mellan två hjärtslag.
Men jag är glad över att kunna ge något till någon annan genom mina ord, även om det inte är medvetet.
