Fysisk tomhet minskar psykisk tomhet
Detta är vad jag äter på en dag (förutom under mina "jag får äta vad jag vill"-dagar):
2 koppar kaffe
1 kopp te
2 clementiner
1 skål havregrynsgröt med mjölk
2 knäckemackor med smör och ost
Kanske är det lite i underkant, men det får mig att se fram emot mina "ätardagar". Och det minskar tomheten inom mig. För ju mindre jag äter, desto tar den fysiska tomheten grepp över den psykiska.
Men när jag nu har en "ätardag", och min mage är fylld av diverse godsaker, så kommer den psykiska tomheten, faller över mig likt ett träd i en mörk skog, borrar in sina grenar i mitt bröst och jag vet inte hur jag skall hantera det. Jag vill skrika, gråta, kasta saker (all of which I have done tonight), skada mig själv (företrädesvis med rakblad, men att bränna mig själv är också ett alternativ - jag har dock inte gjort någondera ikväll) eller ta livet av mig.
Det sistnämnda är ett alternativ jag seriöst funderar över just nu. Jag har proppat i mig kvällens Nozinan samt runt 60 mg Theralen, och jag är inte överhuvudtaget lugn. Jag tvivlar på att det blir någon sömn för mig inatt. Ena anledningen till att jag inte nu direkt stoppar i mig alla piller jag äger (och tro mig, det är många) är att jag vill leva. Jag vill bara inte leva såhär. Jag vägrar tro att det är såhär livet skall vara, att det är min lott att må såhär för resten av mitt liv.
Andra anledningen är att jag fortfarande har en smula hopp. En smula hopp om att jag skall lyckas sova, och att jag vaknar imorgon och känner mig fysiskt tom och därmed slipper den psykiska tomheten. Så att jag åter kan sjunka ner i letargi och apati.
För det stora problemet med tomheten är att den lägger ett täcke av meningslöshet över allt jag tar mig för. Varför läsa en bok, jag kommer ändå inte att minnas vad jag har läst? Varför skiva, ingen kommer någonsin att läsa det jag har plitat ner ändå? Varför ta en promenad, allt som finns ute i världen utanför min dörr är ändå bara skadligt?
Men mest av allt handlar det om att allt jag gör är meningslöst för att jag aldrig fullföljer. Vad är det då för mening med att göra saker, om de ändå förblir oavslutade, tyngande på mitt psyke?
Whatever. Jag skall nog ta några Stesolid, bara for the fun of it. Det kan ju inte skada.
Läs även andra bloggares åsikter om tomhet, meningslöshet, självskadebeteende, mat, fullföljande, mediciner, självmord
2 koppar kaffe
1 kopp te
2 clementiner
1 skål havregrynsgröt med mjölk
2 knäckemackor med smör och ost
Kanske är det lite i underkant, men det får mig att se fram emot mina "ätardagar". Och det minskar tomheten inom mig. För ju mindre jag äter, desto tar den fysiska tomheten grepp över den psykiska.
Men när jag nu har en "ätardag", och min mage är fylld av diverse godsaker, så kommer den psykiska tomheten, faller över mig likt ett träd i en mörk skog, borrar in sina grenar i mitt bröst och jag vet inte hur jag skall hantera det. Jag vill skrika, gråta, kasta saker (all of which I have done tonight), skada mig själv (företrädesvis med rakblad, men att bränna mig själv är också ett alternativ - jag har dock inte gjort någondera ikväll) eller ta livet av mig.
Det sistnämnda är ett alternativ jag seriöst funderar över just nu. Jag har proppat i mig kvällens Nozinan samt runt 60 mg Theralen, och jag är inte överhuvudtaget lugn. Jag tvivlar på att det blir någon sömn för mig inatt. Ena anledningen till att jag inte nu direkt stoppar i mig alla piller jag äger (och tro mig, det är många) är att jag vill leva. Jag vill bara inte leva såhär. Jag vägrar tro att det är såhär livet skall vara, att det är min lott att må såhär för resten av mitt liv.
Andra anledningen är att jag fortfarande har en smula hopp. En smula hopp om att jag skall lyckas sova, och att jag vaknar imorgon och känner mig fysiskt tom och därmed slipper den psykiska tomheten. Så att jag åter kan sjunka ner i letargi och apati.
För det stora problemet med tomheten är att den lägger ett täcke av meningslöshet över allt jag tar mig för. Varför läsa en bok, jag kommer ändå inte att minnas vad jag har läst? Varför skiva, ingen kommer någonsin att läsa det jag har plitat ner ändå? Varför ta en promenad, allt som finns ute i världen utanför min dörr är ändå bara skadligt?
Men mest av allt handlar det om att allt jag gör är meningslöst för att jag aldrig fullföljer. Vad är det då för mening med att göra saker, om de ändå förblir oavslutade, tyngande på mitt psyke?
Whatever. Jag skall nog ta några Stesolid, bara for the fun of it. Det kan ju inte skada.
/Charlyene - på kanten till ravinen
Läs även andra bloggares åsikter om tomhet, meningslöshet, självskadebeteende, mat, fullföljande, mediciner, självmord
Kommentarer
Trackback
