En återblick

Det är ca två är sedan jag började blogga. Början var ett spontant infall, som jag av någon anledning har fortsatt med. Det är en bra ventil, ett bra sätt att avreagera mig på, och ändock vara åtminstone en smula anonym. Första inlägget skrevs den 27 oktober 2006, och var på sätt och vis en kort presentation för den situation jag var i då. Då var jag student, trodde att jag var relativt frisk, men mådde egentligen skit. Jag ville bara inte inse det. På något sätt kunde jag inte koppla samman de enskilda dagarnas mående med hur jag mådde - för alla har väl dåliga dagar då och då, eller hur? Att de dåliga dagarna var fler än de bra, det var inte något som jag alls hade lust att tänka på.

Den åttonde november 2006 skrev jag inlägget rubricerat "En meningslös dag", och det visar på hur lite som egentligen har hänt under de senaste två åren. Inlägget handlar om passivitet och om att vilja leva, men enbart kunna existera. Det är ett inlägg jag hade kunnat skriva i nuläget.

Inläggen dagarna efter det, och då speciellt det inlägg jag skrev den 10 november 2008 handlar om hur jag försöker rycka upp mig, försöker komma ut ur min dvala och bryta min passivitet. Den 11 november har jag försökt att göra just detta genom att gå ut på krogen och vara social. Vad jag kan minnas gick det sådär. Att försöka bryta min passivitet genom att vara social har sällan varit en bra idé, eftersom sociala situationer ofta lämnar mig med en känsla av att vara drained - all min energi har gått åt till att upprätthålla någon form av yttre sken av att jag också kan delta i den "riktiga" världen.

För ett år sedan var jag helt inne i mina studier. Jag använde dem för att glömma allt annat. Jag läste Foucault och trodde att jag förstod något, läste tidningar och kommenterade världens nyheter. Inom mig var jag helt avtrubbad, agerade som en robot, och försökte desperat finna något att hålla fast vid. Mitt känsloliv var, i brist på ett bättre ord, trasigt. I slutet av november 2007 fick jag kontakt med psykiatrin och påbörjade någon form av behandling. Den 22 november 2007 har Sertralinet börjat att kicka in, och jag lever i en värld av overklighet. Jag har svårt att få vardagen att fungera, och tankarna flyger åt diverse håll - jag upplever att jag inte har kontroll över dem.

Och sedan dess är det ungefär så jag har levt. Jag pendlar mellan att vara avtrubbad och att försöka försöka handskas med kaoskänslor. Overkligheten kommer över mig, mer när jag använder antidepp av diverse slag, men även när jag inte medicinerar alls.

Jag har blivit sjukskriven och fått en diagnos. Jag har lagt ner all medicinering förutom ångestdämpande vid behov.Varför proppa i mig en massa piller när de ändå inte fungerar och ger mig biverkningar?

Så trots "behandling", trots samtalskontakt, trots medicinering, trots en jävla massa saker, känns det som om jag bara står och stampar på samma ställe. Människor har kommit och gått i mitt liv, men själv står jag kvar. På samma emotionella plats som när jag började skriva denna blogg. Detta är inlägg nr 1192. Så många ord har förflutit sedan inlägg nr 1. Ändå tycks ingenting ha fallit på plats.

/Charlyene - något nostalgisk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0