Min egen bubbla

Min syster är nästan lika mycket ett psykfall som jag. Hon är det bara på ett sådant sätt att det inte märks speciellt mycket. Som att hon tränar fyra dagar i veckan och verkligen tar ut sig. Eller att hon jobbar 70 timmar i veckan, för att hon känner sig tvungen att på detta jobb bevisa hur duktig hon är. Eller att varje gång som minsta lilla sak har hänt, tex när hon hade en kurs på jobbet om kulturkrockar, är hon tvungen att ta med sig papprena till våra föräldrar och visa upp vad hon har lärt sig. När jag ifrågasatte hur bra det som hon hade lärt sig var - då blev hon arg. Och när min syster blir arg, då märks det nästan inte. Hon säger bara "jag håller inte med" och kör sitt race. Fast jag vet att det kokar inom henne.

Detta skedde igår. Min far lade sig också i diskussionen och sade att jag hade fel när jag uttryckte att det kunde vara problematiskt att uppmärksamma vissa "problemområden", som exempelvis kön, på arbetsplatser, eftersom det riskerar att förstärka bilden av kvinnor som underordnade och problematiska. Jag blev arg. Men vid det laget var jag lite dragen på rödvin, så jag fick inte fram något. Frustration. Resultatet blev väldigt lite sömn för mig.

Men nu är jag hemma igen och kan sluta mig i min egen bubbla fram tills att någon jävel kommer in och sticker hål på den.

Kommentarer
Postat av: maria

knepigt det där med familjen..men jag har accepterat att min är som den är med de bra sakerna och bristerna. min syster däremot är helt normal, konstigt haha.

hoppas att du får en fin dag.

jag ska gå på festen ikväll, mår lite bättre men är inte helt bra. men men.

kram!

2008-05-17 @ 17:43:35
URL: http://iknowiknowiknow.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0