Lite vårkänslor, kanske?

Det finns en man som jag är något förtjust i. För majoriteten av mänskligheten verkar detta vara ett ganska normalt tillstånd. Att ha någon som man spanar på, dejtar, är intresserad av, funderar över, är kär i, knullar, whatever. Så är det inte för mig. Visserligen tittar jag en del på människor, men det är sällan i mer än 10 sekunder (om de inte är störiga, då kan de få en låååång hatblickj), för sedan är jag inte lägre intresserad. Men efter det att ha kollat in personen i fråga, lagt henom i en kategori (ful/snygg, attraktiv/oattraktiv, intressant/ointressant, whatever) som jag alltid gör, så tänker jag oftast inte mer på saken. Det finns aldrig fjärilar i min mage, jag ogillar både psykisk och fysisk närhet och män... ja, det är ett kapitel för sig självt.

Men nu finns det alltså en man som jag är något förtjust i. Frugan försöker göra upp storslagna planer för hur hon skall para ihop mig och denne man, E ställer sig och hoppar upp och ner av förtjusning när jag avslöjade för henne igår att jag faktiskt känner något, om än väldigt lite, för en annan människa. Och jag vet inte hur jag skall göra, eller ens vad jag själv vill. En dejt, kanske? Men jag vill varken ha sex eller något långvarigt förhållande. Jag tror inte ens att jag skulle vilja ha honom som vän.

Så innan jag tar ett endaste steg längre än att drömma om att stryka honom över magen och rodna varje gång han tittar på mig måste jag fundera ut vad jag egentligen vill. Men jag kommer ingenstans. *suck* Det är såååå mycket lättare att inte känna något alls för någon. Överhuvudtaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0