En vanlig förmiddag

Det är ännu en förmiddag. En värdelös, meningslös förmiddag. Vanligtvis vaknar jag med tomhetskänslor och tanken om att allt det mesta är meningslöst. Idag hade ångesten mig i dess grepp redan från sekund ett. Inget tycks lindra. Jag vägrar kräkas upp frukosten, för jag vet att det bara kommer att göra så att jag blir hungrig mycket snabbare senare under dagen. Men jag har kliat sönder mina ben med icke-existerande naglar (hur många psykfall biter INTE på naglarna, undrar jag?), försökt att lipa, men det kommer inga tårar, och jag kan inte hålla fokus på något längre än några minuter. Så jag lyssnar på Flogging Molly och hoppas på att snart kunna sjunka bort i musiken.









Livet lockar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0