Vad sjutton hände?
Min historia av nära relationer till män är inte vacker. Det har inte alltid varit männens fel, men de har så att säga inte gjort saken bättre. Våld (fysiskt eller psykiskt), förvrängda sexualiteter och mitt eget problem med närhet har varit mer eller mindre ständigt närvarande. Svartsjuka, otrohet, well you know the drill...
Kanske är det inte så konstigt att jag efter siste pojkvännen (känslokall människa med närhetsproblem, som var otrogen) sade "inga mer sexuella relationer" och "ingen får komma nära".
Men så vaknade jag upp en dag i våras och tyckte att det kanske inte vore så dumt att kramas. Och kände att plötsligt ville jag vara nära någon. Så träffade jag Mannen, föll pladask och jag har ingen aning om vad jag håller på med. Men det känns förbannat trevligt. Och kanske är det bra för mig att släppa kontrollen en stund.
Läs även andra bloggares åsikter om närhet, relationer, heterosexualitet, sexualitet, kärlek, kontroll
Kanske är det inte så konstigt att jag efter siste pojkvännen (känslokall människa med närhetsproblem, som var otrogen) sade "inga mer sexuella relationer" och "ingen får komma nära".
Men så vaknade jag upp en dag i våras och tyckte att det kanske inte vore så dumt att kramas. Och kände att plötsligt ville jag vara nära någon. Så träffade jag Mannen, föll pladask och jag har ingen aning om vad jag håller på med. Men det känns förbannat trevligt. Och kanske är det bra för mig att släppa kontrollen en stund.
/Charlyene - som önskar sig städhjälp
Läs även andra bloggares åsikter om närhet, relationer, heterosexualitet, sexualitet, kärlek, kontroll
Kommentarer
Postat av: Vingklippt
Skönt att du i alla fall känner att du kan släppa kontrollen. för en stund. Jag önskar så att jag vågade. Jag känner knappt att jag vågar visa mina ömmapunkter ens för min älskade pojke. Jag tvingar mej själv ibland, men det känns aldrig bra.
Jag blir glad när jag läser. För din skull. Det låter så fint.
Postat av: Charlyene
Tack vännen. :-)
Trackback
