charlyene against the world

Igår eftermiddag runt halv sex lade jag mig ner på soffan och tänkte att jag bara skulle blunda en liten stund. Jag sov 18 timmar, med endast ett avbrott. Då stapplade jag mig in i sängen och somnade om. Ingen mer Zyprexa till mig. Jag kan inte leva så, med sömnen ständigt i mig. Inte ens om det skulle bli bättre om ett par veckor. Jag vill inte bli en grönsak. Jag vill må bättre, inte sova bort skiten.


Läs även andra bloggares åsikter om medicin, biverkningar, sömn