So far (so bad)...

Det är inte roligt att leva. Alltid är det något som stör, något som skapar ångestmonster i min mage, något som gör att jag lockas lite längre ner mot den möra botten.

Psyk-proffs brukar fråga mig: "Vill du bara inte leva längre eller vill du dö?" Jag brukar svara att jag hänger och svajjar på kanten mellan dem båda. Vissa dagar vill jag ta mitt eget liv för att livet är för jobbigt. Andra dagar ser jag ingen mening med livet överhuvudtaget, hur mycket bättre jag än kommer att må i framtiden. Så går jag - fram och tillbaka, fram och tillbaka.

För oavsett hur man väljer att se på saker så är det inte roligt att leva.
Det är inte roligt att sova sömn fylld av mardrömmar, att vakna med ångest och att knappt kunna ta sig ur sängen för ångesten är så paralyserande.
Det är inte roligt att äta samma sak till frukost varje morgon, för det är det enda jag får i mig.
Det är inte roligt att få en påminnelse om obetald hyra och inte kunna betala den, för F-kassan är segast i världen.
Det är inte roligt att ha sådan telefonskräck att jag inte klarar av att ringa nämnda F-kassan för att fråga vad i helvete de håller på med.
Och det är bara min dag än så länge, klockan är ju trots allt bara halv tolv.

/Charlyene - som vill kunna betala mina räkningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: I STILL BITE

Det är så sjukt sugigt hur ens problem alltid får en massa följdproblem & ingen av de som har nåt att säga till om tycks ha förståelse för det. Min telefonfobi tex. har gjort att jag inte kunnat avboka besök, därmed fått påminnelseavgifter/debiteringsavgifter, som jag med mitt dåliga minne & mina depressionshål inte betalat, osv. För att inte tala om att det är först i går efter två veckors frånvaro som jag lyckades förklara för min chef varför jag varit borta.



Jag hoppas det blir bättre för dig snart & att det känns roligare att leva. Men jag vet att det är svårt.

2008-07-28 @ 20:54:56
URL: http://istillbite.blogg.se/
Postat av: Charlyene

Och det verkar som om ingen tar någon som helst hänsyn till att man kan tycka att saker är jobbiga. Som att prata i telefon med okända människor - det är bara att göra det eller hur? Nej, faktiskt inte. Det gick en gång så långt att jag försöka skära ut p-staven som sitter i min arm själv, hellre än att ringa och boka en tid för att ta ut den. Så kan det gå...



Tack.

2008-07-29 @ 10:32:37
URL: http://charlyene.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0