Vad döljer sig bakom de gråblå ögonen?
Ibland känner jag mig ensam. Jag har vänner, jag har människor som hör av sig, jag har personer att fika med, skratta med, skojja med, prata med, dricka med, etc. Men ibland undrar jag om det finns någon därute som verkligen känner mig. Någon som vet hur jag fungerar, någon som förstår mig. Jag förstår inte ens mig själv, hur ska då någon annan kunna göra det?
Fast å andra sidan - hur väl känner jag andra människor? Egentligen...
Bryr jag mig om mina vänner tillräckligt? Eller är jag en av alla dessa som bara lunkar på och inte tänker till? Jag vet inte. Jag känner inte mig själv.
Kommentarer
Trackback
