Subjektiv stress

Jag känner mig sjukt stressad. Allting är bara kaos. Tycker jag. Men det är ju en subjektiv uppfattning som jag inte tror att speciellt många andra skulle dela om mitt liv. Det händer ju faktiskt inte speciellt mycket. Men jag klarar inte av ens det minsta lilla stress - det får mig att gå in i någon form av "panicmode". Och då slutar jag fungera... Mer eller mindre.

Igår skulle jag egentligen bara hem till Tildus för att hänga en stund, det slutade med att jag följde med ut på krogen och faktiskt drack några drinkar. Runt 10 börjar Tildus få värkar. Så vi åker hem och hänger. Tyvärr avstannar de under natten. Men jag kan ju inte sova, så jag ligger vaken till halv fyra. Och vaknar X antal gånger under natten för att jag alltid sover askasst när jag inte sover hemma i min egen säng.

Idag trodde vi dock att det var på G igen, men det blev inte så. Vi åkte till sjukhuset, som sade att vi kunde åka hem igen. *suck*

Men jag vet inte hur jag skall klara av detta: Läsa två kurser samtidigt och försöka stödja Tildus i hennes barnafödande. Jag har en tenta att skriva, och skall börja hos sjukgymnasten nästa vecka. Detta tillsammans med att jag har massor att läsa och snart ett par tentor till (som jag inte har fått än)som skall vara inne om ett par veckor plus besök hos psykiatrikern... Well. Jag får lösa det på något sätt. Något jävla sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0