Jag står inte ut
Ringde F-kassan IGEN, och de har FORTFARANDE inget besked att ge mig. Om jag inte får veta snart, kommer jag att bli vräkt. Med betalningsanmärkningar och hela skiten. Utan att kunna göra ett skit åt det. För F-kassan är segast, och socialen hjälper en bara när man ligger på botten.
Jag borde lägga in mig, för jag vet att jag bara skadar mig själv när jag är hemma. Jag använder knivar och tändare, cigaretter och knytnävar. Inget tar bort ångesten, men jag gör det ändå. För att det för en stund botar meningslösheten.
Men jag kan inte lägga in mig, jag kan inte fixa allt som behöver fixas från ett sjukhus som den sämsta mobilmottagningen i världshistorien!
Så jag sitter hemma, biter sönder naglarna och proppar i min Theralen, Propavan och en och annan Lyrica.
Läs även andra bloggares åsikter om ångest, Försäkringskassan, inläggning, slutenvård, piller, medicin
Det är ju för jä*ligt att Försäkringskassan ska utsätta människor för detta, så att de som redan mår dåligt ska må ännu sämre, pga att de är slöa och inte sköter sitt jobb!!! Fattar de inte att du kan bli vräkt från din lägenhet pga att de är så inkompetenta?! Idioter!
Jag hatar ångest mer än allt annat.
Det får mig att önska att jag aldrig fötts
till människa.
Det där med F-kassan kan jag inte säga något om eftersom jag inte är vuxen...
Borde väll egentligen också lägga in mig men
då förstörs ju allt som man har byggt upp.
Allting kvaddas till ingenting och man får börja om.
Känns det iallfall som..
Till Maritha:
Detta är problemet med byråkrati: Allting skall genomgå en viss process innan beslut fattas, och alla människor får lika behandling. Det kan låta bra och fint på pappret, men egentligen drabbar det människor olika. En som har blivit sjuk efter att ha jobbat i flera år har en större möjlighet än jag, som har varit student i hundra år, att ha pengar undanstoppade för tillfällen som dessa.
Men det är ju överhuvudtaget sjukt att de inte följer sina egna riktlinjer, som säger max sex veckor innan beslut skall fattas.
Till david:
jag hatar också ångesten. speciellt eftersom den gör mig så handlingsförlamad.
och jag hatar att vara inlagd. men snart har jag inte längre något val, känns det som. :-(
