Sammanställning (OBS! Gnällvarning!)
Såhär ser mitt liv ut just nu:
I mitten av februari i år avbröt jag mina studier för att sedan dess vara sjukskriven.
F-kassan är två veckor försenade med beslut om min sjukskrivning, de ska ringa idag så att jag förhoppningsvis får veta mer.
Jag har inte betalat hyra på två månader, varav den ena hyran har gått till inkasso (och nästan till Kronofogden) och den andra är på väg dit.
Jag borde ringa min hyresvärd men jag har sådan telefonskräck att jag inte klarar av det.
Jag borde ringa och boka tid för att ta ut min p-stav, men jag har sådan telefonskräck att jag inte klarar av det.
Jag har inte betalt några räkningar alls denna månaden.
Jag är mitt ute i en utredning om vad som är felet på mig. På psykakuten sist fick jag veta att jag troligtvis har en personlighetsstörning.
Jag hade en tid hos PMH imorgon, men eftersom de ansåg att de ville snacka ihop sig lite mer innan de pratade med mig, så avbokades den tiden. De ska ringa i nästa vecka för att ge mig en ny tid.
Mannen har precis dumpat mig.
Jag är förkyld som satan.
Jag pendlar mellan två lägen: tomhet/meningslöshet och tokångest. Det finns inga mellanlägen. När jag känner tomhet/meningslöshet ber jag om att få känna något, vadsomhelst; men i tokångesten skriker jag ut att jag aldrig mer vill känna något.
Ibland kommer stick av sorg, över att ha blivit dumpad. De känns rätt okej, om det inte vore för att de övergår i tomhet.
Jag har svårt med dagliga rutiner.
Sömnen är problematisk. Jag sover fel och snett, för lite eller för mycket, och har svårt att ta mig ur sängen om morgonarna.
Jag äter för lite eller för mycket. Theralen gör mig hungrig, så nu har jag gått upp ytterligare 1.5 kg under den senaste veckan. Sammanlagt har jag gått upp nio kilo sedan jag blev sjukskriven. Detta beror på en kombination av mediciner, hetsätning och att jag har varit väldigt stillasittande eftersom jag har svårt att ta mig utanför dörren.
Jag har tvångstankar, minnesluckor, röster i huvudet och hallucinationer.
Jag växlar mellan apati som kommer med tomheten och mani framkallad av tvångstankarna, som i sin tur kommer av ångesten.
Jag har koncentrationssvårigheter.
Minsta sak får mig att sjunka ner i avgrund eller upp i total panik.
Jag orkar inte träffa vänner, förutom Frugan.
Jag får ångest av tanken på att behöva träffa mina föräldrar, eller ens prata med dem i telefon.
Jag känner mig dålig, värdelös, meningslös och patetisk.
Jag förstår inte varför jag lever.
Läs även andra bloggares åsikter om liv, ångest, personlighetsstörning, mat, sömn, problem, sammanställning, tomhet, meningslöshet, omständigheter
I mitten av februari i år avbröt jag mina studier för att sedan dess vara sjukskriven.
F-kassan är två veckor försenade med beslut om min sjukskrivning, de ska ringa idag så att jag förhoppningsvis får veta mer.
Jag har inte betalat hyra på två månader, varav den ena hyran har gått till inkasso (och nästan till Kronofogden) och den andra är på väg dit.
Jag borde ringa min hyresvärd men jag har sådan telefonskräck att jag inte klarar av det.
Jag borde ringa och boka tid för att ta ut min p-stav, men jag har sådan telefonskräck att jag inte klarar av det.
Jag har inte betalt några räkningar alls denna månaden.
Jag är mitt ute i en utredning om vad som är felet på mig. På psykakuten sist fick jag veta att jag troligtvis har en personlighetsstörning.
Jag hade en tid hos PMH imorgon, men eftersom de ansåg att de ville snacka ihop sig lite mer innan de pratade med mig, så avbokades den tiden. De ska ringa i nästa vecka för att ge mig en ny tid.
Mannen har precis dumpat mig.
Jag är förkyld som satan.
Jag pendlar mellan två lägen: tomhet/meningslöshet och tokångest. Det finns inga mellanlägen. När jag känner tomhet/meningslöshet ber jag om att få känna något, vadsomhelst; men i tokångesten skriker jag ut att jag aldrig mer vill känna något.
Ibland kommer stick av sorg, över att ha blivit dumpad. De känns rätt okej, om det inte vore för att de övergår i tomhet.
Jag har svårt med dagliga rutiner.
Sömnen är problematisk. Jag sover fel och snett, för lite eller för mycket, och har svårt att ta mig ur sängen om morgonarna.
Jag äter för lite eller för mycket. Theralen gör mig hungrig, så nu har jag gått upp ytterligare 1.5 kg under den senaste veckan. Sammanlagt har jag gått upp nio kilo sedan jag blev sjukskriven. Detta beror på en kombination av mediciner, hetsätning och att jag har varit väldigt stillasittande eftersom jag har svårt att ta mig utanför dörren.
Jag har tvångstankar, minnesluckor, röster i huvudet och hallucinationer.
Jag växlar mellan apati som kommer med tomheten och mani framkallad av tvångstankarna, som i sin tur kommer av ångesten.
Jag har koncentrationssvårigheter.
Minsta sak får mig att sjunka ner i avgrund eller upp i total panik.
Jag orkar inte träffa vänner, förutom Frugan.
Jag får ångest av tanken på att behöva träffa mina föräldrar, eller ens prata med dem i telefon.
Jag känner mig dålig, värdelös, meningslös och patetisk.
Jag förstår inte varför jag lever.
/Charlyene - som tycker att denna negativa lista blev onödigt lång
Läs även andra bloggares åsikter om liv, ångest, personlighetsstörning, mat, sömn, problem, sammanställning, tomhet, meningslöshet, omständigheter
Kommentarer
Trackback
