Borders and boundries, del IV
Hela min hjärna är nu överfylld av frågor. När jag väl har börjat att fundera på ett ämne, tycks det nästan som om det upptar all min tid. Jag kan liksom inte släppa det, men ändå kommer jag inte fram till något. Vad jag behöver är ett bollplank, någon att diskutera med. Men mina vänner är inte intresserade av diskussioner som dessa, de tycker mest att jag är överintellektuell och något knäpp.
Men jag antar att jag fortsätter att spotta ur mig frågor. Det finns inte mycket annat för mig att göra, för jag orkar inte hålla dem alla i min hjärna.
So...
En struktur är alltså något externt som ger ett yttre tryck på individer och grupper. I slutändan handlar det om makt. Strukturer definierar makt- och maktlöshetspositioner. Tillhör du arbetarklassen har du mindre makt än borgarklassen, och det handlar inte bara om pengar. Det handlar om kontakter, om spelrum, om vems röst som hörs mest. Skillnaderna må vara mindre påtagliga i Sverige än i Uganda, men de finns där. (Problemet ligger lite i att desto mindre skillnaderna är i rent ekonomiska mått, desto lättare är det att ignorera de övriga skillnanderna i maktförhållandet.)
Men om man nu, som jag, antar att strukturer finns: Hur har dessa strukturer skapats? Och hur reproduceras de generation för generation? Blir de starkare eller svagare? Hur förändras de - genom vilka medel och hur ser den faktiska förändringen ut?
Att situationen för arbetarklassen i Sverige ser annorlunda ut idag än på 1930-talet, det kan vi väl vara överens om. Men hur har denna förändring skett, och vad spelar den för roll? Likadant gäller kvinnans handlingsutrymme.
Om nu strukturer existerar måste de förändras genom människor handlingar. Men blir då inte strukturerna en paradox i sig? Fasta, fast ändock inte. Om man utgår från Foucault, som säger att makten finns inte bara i ett centrum, utan överallt i samhället - blir då inte motstånd också möjligt? Är detta inte vår enda chans? Att göra motstånd där vi kan, och på så vis förändra? Men hur förändrar man? Genom revolution eller reformer?
Hur tar man kontroll över makten att själv definiera vem du är, och därmed din position? Det tycks som en omöjlig uppgift. Andra kommer alltid att definiera dig som tillhörande en grupp och inte en annan. De kommer att lägga värderingar i denna grupptillhörighet och därmed avskärma dig från de som du har utgränsats från. Finns det verkligen något i dig själv som du själv, fritt, väljer? Eller är allt i dig en produkt av kombinationen natur/kultur - och därmed finns det inget eget jag?
Läs även andra bloggares åsikter om gränser, gränsdragningar, definition, makt, motstånd, struktur, agentskap, kontroll, förändring
Men jag antar att jag fortsätter att spotta ur mig frågor. Det finns inte mycket annat för mig att göra, för jag orkar inte hålla dem alla i min hjärna.
So...
En struktur är alltså något externt som ger ett yttre tryck på individer och grupper. I slutändan handlar det om makt. Strukturer definierar makt- och maktlöshetspositioner. Tillhör du arbetarklassen har du mindre makt än borgarklassen, och det handlar inte bara om pengar. Det handlar om kontakter, om spelrum, om vems röst som hörs mest. Skillnaderna må vara mindre påtagliga i Sverige än i Uganda, men de finns där. (Problemet ligger lite i att desto mindre skillnaderna är i rent ekonomiska mått, desto lättare är det att ignorera de övriga skillnanderna i maktförhållandet.)
Men om man nu, som jag, antar att strukturer finns: Hur har dessa strukturer skapats? Och hur reproduceras de generation för generation? Blir de starkare eller svagare? Hur förändras de - genom vilka medel och hur ser den faktiska förändringen ut?
Att situationen för arbetarklassen i Sverige ser annorlunda ut idag än på 1930-talet, det kan vi väl vara överens om. Men hur har denna förändring skett, och vad spelar den för roll? Likadant gäller kvinnans handlingsutrymme.
Om nu strukturer existerar måste de förändras genom människor handlingar. Men blir då inte strukturerna en paradox i sig? Fasta, fast ändock inte. Om man utgår från Foucault, som säger att makten finns inte bara i ett centrum, utan överallt i samhället - blir då inte motstånd också möjligt? Är detta inte vår enda chans? Att göra motstånd där vi kan, och på så vis förändra? Men hur förändrar man? Genom revolution eller reformer?
Hur tar man kontroll över makten att själv definiera vem du är, och därmed din position? Det tycks som en omöjlig uppgift. Andra kommer alltid att definiera dig som tillhörande en grupp och inte en annan. De kommer att lägga värderingar i denna grupptillhörighet och därmed avskärma dig från de som du har utgränsats från. Finns det verkligen något i dig själv som du själv, fritt, väljer? Eller är allt i dig en produkt av kombinationen natur/kultur - och därmed finns det inget eget jag?
/Charlyene - ???
Läs även andra bloggares åsikter om gränser, gränsdragningar, definition, makt, motstånd, struktur, agentskap, kontroll, förändring
Kommentarer
Trackback
