Beroenden och beroendepersonlighet
Jag sög på tummen tills jag var typ 10.
Jag biter på naglarna och kan inte sluta.
Jag säger åt mig själv att jag skall låta bli godiset, men äter det ändå.
Jag är storrökare och lyckas aldrig sluta (förutom en gång, då jag höll upp i nio månader. Men då var det för en killes skull, såklart)
Jag gillar inte alkohol, för det gör mig deprimerad och illamående. Men jag dricker det ändå, för det initiala ruset är trevligt. (Inte för att jag dricker ofta, eller mycket. Men jag går ofta runt och är sugen på det. Jag kan tex inte ha alkohol hemma, för då dricker jag upp det när suger faller på.)
Jag är en impulsmänniska som reagerar totalt utifrån mina impulser. Om jag står emot mår jag bara skit.
Jag äter kass mat, för att det är det som jag är sugen på.
Skall jag sluta med något som jag gillar, eller tror mig behöva, krävs det mycket mer än bara min egen viljeansträngning för att det skall lyckas. Och ofta börjar jag igen, ändå.
Så jag håller mig bort från droger, för jag tror att om jag hittar något så skulle jag fastna i det. Pang-Bom, never going home.
Men jag längtar efter det. Efter något som dämpar ångesten och ger mig en kick. Efter något som får världen att verka mindre hotfull och mer levande. Jag älskar mina Imovane, för trots att de ger mig illamående så ger de mig ett rus om jag vägrar sova efter att jag har tagit dem. Jag vill helt enkelt fly. This world is not mine, som det brukar sägas.
För jag skiter i om jag förstör min kropp genom rökning eller annat. Jag hade inte tänkt att leva så länge till ändå. Om självmord inte händer inom de närmsta åren kommer jag ändå dö i lungcancer innan jag är 40.
Det tar all min viljestyrka att inte ringa upp någon av alla de jag känner som pysslar med droger av diverse slag, och säga "Hey, give me!". Jag tror att jag är en beroendepersonlighet. Och om jag någonsin hamnar i ett missbruk är det ett symtom på hur mitt inre mår.
Så frågan är: Kan man någonsin bli frisk från en beroendepersonlighet?
Läs även andra bloggares åsikter om beroende, beroendepersonlighet, impulsmänniska, impulser, viljestyrka, frisk
Hey! Hittade din blogg idag och måste bara säga att det här är helt klart en ny favorit gilla! Du skriver fantastiskt bra!
Vad gäller beroendepersonligheter så är jag själv en sådan... Jag har alltid fastnat för saker, blivit beroende... av tobak, alkohol, droger, mediciner, bita på naglarna (hehe), skära mig osv osv i all oändlighet. Och jag tror inte att man kan bli "frisk" tyvärr. Önskar att man kunde, men min erfarenhet säger mig att det enda som händer när man bryter ett beroende är att man skaffar sig ett nytt. Det bra-iga är väl att man förhoppningsvis blir beroende av något som är nyttigare och inte skadar kroppen. Men det är svårt, förbaskat svårt.
Jag dras fortfarande med sug efter allt möjligt och får kämpa tills tårarna flödar och ännu mer. Och ändå lyckas jag sällan, när ångesten blir för stor så faller jag ofta tillbaka till något destruktivt.
Men jag vet inte hur andra fungerar. Kanske kan man bli "frisk"? Jag går i DBT nu och hoppas att det kan hjälpa - för nån annan "riktig" hjälp har jag aldrig fått trots att jag snart fyller 30.
Och du - håll dig borta från drogerna även i fortsättningen! För även om det är underbart i början, så håller det inte i sig speciellt länge. Talar av erfarenhet...
Kram!
Hey! Hittade din blogg idag och måste bara säga att det här är helt klart en ny favorit gilla! Du skriver fantastiskt bra!
Vad gäller beroendepersonligheter så är jag själv en sådan... Jag har alltid fastnat för saker, blivit beroende... av tobak, alkohol, droger, mediciner, bita på naglarna (hehe), skära mig osv osv i all oändlighet. Och jag tror inte att man kan bli "frisk" tyvärr. Önskar att man kunde, men min erfarenhet säger mig att det enda som händer när man bryter ett beroende är att man skaffar sig ett nytt. Det bra-iga är väl att man förhoppningsvis blir beroende av något som är nyttigare och inte skadar kroppen. Men det är svårt, förbaskat svårt.
Jag dras fortfarande med sug efter allt möjligt och får kämpa tills tårarna flödar och ännu mer. Och ändå lyckas jag sällan, när ångesten blir för stor så faller jag ofta tillbaka till något destruktivt.
Men jag vet inte hur andra fungerar. Kanske kan man bli "frisk"? Jag går i DBT nu och hoppas att det kan hjälpa - för nån annan "riktig" hjälp har jag aldrig fått trots att jag snart fyller 30.
Och du - håll dig borta från drogerna även i fortsättningen! För även om det är underbart i början, så håller det inte i sig speciellt länge. Talar av erfarenhet...
Kram!
Till Puffan78:
Välkommen hit! Och tack för din fantastiska kommentar.
Beroendepersonligheter får nog tampas med både ett och annat, men det är så jäkla svårt att gå genom livet och alltid tänka sig för.
Hoppas att DBT-terapin kommer att fungera för dig, jag kommer nog också att få lite av den varan.
Hoppas att du kommer åter hit!
