charlyene against the world

Ångesten över min ekonomiska situation tog överhanden, och på mina bara knän stod jag gråtande och bad Frugan ringa åt mig. Vilket hon såklart gjorde. Jag fick anstånd fram till siste augusti. Men F-kassan lyser fortfarande med sin frånvaro, så jag har ingen aning om när jag egentligen får pengar. Vilket suger jättehårt. Och är totalt ohanterbart.

Jag vill veta när och hur mycket, jag vill ha koll på min ekonomi, koll på vad jag kan betala och inte betala. Jag vill inte sitta fast i detta kugghjul av ovetskap längre, jag står inte ut. Det är nästan så att jag vill avbryta min sjukskrivning och börja plugga igen, bara för att ha en säkrad inkomst. Fast jag vet att jag inte kommer att orka.

Men pengar, pengar, pengar...!!! Jag begär inte mycket, bara så att jag kan betala mina räkningar och maten plus cigg nog att ta mig igenom månaden. Men att inte ens ha det...

Jag känner mig sparkad på. För jag kommer aldrig att få en ursäkt från F-kassan. De kommer bara att dra ut på skiten så länge som det går. Varför? Jag har ingen aning. "För att de är onda!" är väl det troliga svaret.


Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, pengar, Försäkringskassan, snålhet, väntan, frustration, inkomst